torsdag 31 januari 2008

Jag tror fondavgifterna kommer öka


Många med mig såg säkert gårdagens uppdrag granskning om fondavgifter och hur stora belopp banker tjänar oh fondsparare förlorar. Först av allt är fonder ingen dålig investering det är en mycket bra investering, för små belopp. Men fondkonstruktionen gör att stora belopp på hundratusentalskronor blir mycket dyra att förvalta i fonder.

Efter denna kritik så måste väl bankerna sänka avgifterna och allt fler svenskar lär börja spara indexfonder? Det tror jag absolut INTE, fondavgifterna lär bli än högre. Personligen tror jag att svenska fondsparare kommer vilja betala ännu mer i fondavgifter de kommande åren och bankerna kommer höja fondavgifterna

Nu måste jag väl ändå vara tokig som tror detta?
Hur sjutton skall bankerna kunan höja avgifterna efter denna debatt, är fondsparare inte klokare? Jodå säkert kommer Sverigefonder få det tufft de kommande åren då säkert många förhoppningsvis säljer av sina gamla allemans och kapitalinvestfonder som inte slår index och tar dyra avgifter. Detta inser även bankerna idag och deras motdrag blir givetvis att starta fler fonder för att få folk att ha kvar sina sparpengar i fonder så att folk säljer av sina "dåliga" fonder och istället investerar i nya fonder som är mycket bättre och ger mycket bättre avkastning och då behöver man ju inte tänka på avgifterna för dom är ju "redan borträknade". Varför inte en Indienfond, en afrikafond?, en råvarufond?, kanske en hegde-lite-grann-försiktig fond?, eller en minst 90% tillbaka fond?, en super high techmiljöfond?, en fiskfond till lördagsgrytan?, en fond-i-fond som bara köper vinnarfonder? En Brasilien och Koreafond? En fond som investerar i guld?

Men t.ex. En afrikafond borde väl ha högre avgifter än en Sverigefond?
Det är väl dyrare att göra aktietransaktioner i Kenya än hemma i Svedala? Det är det säkert men fondavgiften används inte till detta utan enbart till bankens kostnader som t.e.x. lön till fondförvaltaren, lokalkyror, kostnader för julbord med sill och nubbe och ström till kontoret, lite nya datorer och så vidare. Kostnader som courtage, depåavgifter och stämpelavgifter som många länder har (gamla läsare känner säkert till detta begrepp) det belastas fonden direkt helt utanför fondavgiften. För att se dessa kostander måste man gräva djupt..

Så då blir frågan om det ärberättigat med högre fondavgifter för att förvalta långt-bort-stan fonder än simpla sverigefonder? självklart inte. Men desto större smörgåsbord och mer aktiva kunder kommer säkerligen leda till att bankernas kapital i fonder med avgifter med 2-3% kommer öka betydligt och spararna kommer även dom bli nöjda då detta ger större valfrihet och kanske bättre avkastning tills den dagen vi får diskussion om även avgifterna i en Afrikafond, dit är det långt. och Banker som Avanza kommer fortsatt att rekomendera att folk sälja av sina "gamla" tråkfonder och satsar i lite mer kryddor men med en svenskindexfond i botten och den den är ju gratis!.

Mitt råd är kort och gott, spara gärna i fonder men gör det med små belopp och när sedan pengarna växer till sig så placera om till indexfonder eller breda globala fonder med låga avgifter eller ännu bygg upp en egen aktieportfölj, det är inte så svårt som man kan tro.

Aktieägade kan dock hanteras slarvigt det också när man själv drar på sig en massa kostander för depåavgifter, courtage osv. Mitt råd är ett enkelt test det sk. "stockman-tipset" dvs ta alla dina kostnader för courtage för fjolåret och dela med aktieportföljens storlek årets sista dag då får du din egen förvaltningskostnad. Den bör inte ligga högre än 0,3% dvs normal indexfondsavgift. dvs 3000kr per miljon eller 300kr per 100 000kr. Om du själv ligger upp mot 3-4% ja då krävs det mycket för att gå bättre än index över en länge tid. Kostnaderna är en viktig faktor att ta hänsyn till över längre tid.

Börsen gav Jan Johansson Godkänt


SCA släppte igår bokslutet för år 2007 och i och med att SCA är ett av mina större aktieinnehav kanske det är på sin plats att jag skriver en kommentar om hur jag ser på utvecklingen i företaget. Ett stort företag som SCA är självfallet välbevakat och de flesta större ekonomitidningar och banker skriver en smula mm. Har allt som oftast en viss bevakning på bokslutets alla siffror och så vidare så det är nog ganska tråkigt om jag själv skulle skriva exakt samma saker så istället blir det säkert bra med några länkar.

E24
DI
Placera.nu

Så vad kan man då skriva om SCAs bokslut som inte redan är upptaget i mediabevakningen så att det i alla fall blir något intressant att läsa detta inlägg. Ni får ursäkta om vi kanske lämnar exceluppgifterna hädan för en stund.

Det första som känns skönt med att äga aktier i SCA i dessa turbulenta tider är bolagets förhållandevis goda stabilitet samt inte minst det faktum att SCA faktiskt gör sin största vinst i historien tillsammans med det ordentliga toppåret år 2000 då vinsten var bättre men rörelseresultatet sämre. Många skogsindustriföretag har senaste tiden tvingats till vinstvarningar till följd av främst ökade kostnader och inte minst dollarraset som drabbar många företag hårt. Detta är faktorer som givetvis drabbar SCA också men när det tar bort i stort sett hela lönsamheten för konkurrenter som t.ex. Billerud och Norske Skog är det för SCA är av marginell betydelse på koncernnivå. Att som SCA tjäna stora pengar när konkurrenter drabbas hårt och tvingas skära ner, det kan på sikt bli mycket trevligt då det om några år i en ev. alvarlig skogskris som jag tror det kan bli kan ge utrymme för trevliga expansioner och förvärv. Nu skall väl sanningen fram att SCA även dom kan tänkas skära ner lite på den traditionella skogsindustriverksamheten i Sverige för att satsa hårdare på de prioriterade verksamheterna inom hygienområdet.

I mitt tycker har SCA under år 2007 gjort två bra stora strategiska beslut, tre om vi räknar med vindkraftinvesteringen som förhoppningsvis ger gratispengar till bolaget. På vårkanten så sålde SCA sin nordamerikanska förpackningsindustri och under hösten så köpte man istället konkurrenten Proctor&Gambles mjukpappersverksamhet i Europa. I mitt tycke är detta bra beslut där man kortfattat gör av sig med en konjunkturkänslig verksamhet i USA och investerar i mer stabil verksamhet ”på hemmaplan”. Nackdelen är givetvis att marginalerna i mjukpapper senaste åren varit dåliga och förpackningar varit mer lönsamma men jag tippar på att detta scenarie inte är hållbart på några års sikt och lönsamheten är nog på väg upp för mjukpapper och på väg ner för förpackningar i USA om nu landet i väster går mot en recession då är det inte kul att göra wellpappförpackningar utan mer trevligt med skithuspapper och mentholindränkta näsdukar. Snyta och skita gör vi nog lika mycket nästa år även om det blir mindre paket i wellpapp inköpta till hushållen. Inflationen gör säkerligen också att SCA kan tänkas ta ut lite högre priser på hygienområdet.

Desto mer man läser på om SCA desto mer slås man av de värden som finns i bolaget. Det först man lätt glömmer bort är att SCA är ett stort företag, riktigt stort med en försäljning som t.ex. är 20% större än hela Sandvik eller dryga 25 % större än Scania med börsvärdet är betydligt lägre.

Bakom de olika affärsområderna i SCA finns en mängd olika tillgångar och verksamheter och det är allt som oftast lätt att stirra sig blind på resultat och marginaler hit och dit. Att ett närmast enormt skogsinnehav finns under SCAs ägo är allmänt känt numera uppvärderat med några miljarder och än mer ”döljer sig” i bolaget. Känner du som läsare ex. till Bionorr som är Sveriges största producent av pellets? Att SCA äger halva Sundvalls hamn? Att SCA är en av Europas största hanterare av pappersåtervinning? Det döljs också allt större satsningar på energiproduktion genom att man helt enkelt utvinner energi ur överskottsvärme som alstras vid produktionen. Hur mycket värde kan t.ex. tillskrivas det nya Vindsprojektet i norra Sverige där SCA äger 40% av en förmodad produktion på 2800GWh. En tillgången som inte ens är medtagen i balansräkningen ännu då det inte kostar SCA någonting mer än lite höjdpartier i skogen och lite arbetskraft. Elen lär inte var igång innan tidigast 09-10 men det är ju ändå kända fakta. Intäkten från vindklraftel ligger idag på omkring 45öre per kWh plus ca. 20 öre per kWh i inkomster från gröna certifikat mao 65 öre i intäkt per kilowatt. 2800GWh blir därmed en intäkter på 1,8Mdr per år i kraftbolaget där SCA har en 40% ägarandel.

Så hur tror jag att det nu går för SCA under år 2008, en relavant fråga att ta hänsyn till som aktieägare.

De flesta analytiker tycks vara överens om att resultatet för 2008 blir markant sämre än under år 2007. Idag publicerade exempelvis investmentbanken Goldman Sachs en prognos där man tror att årets vinster för SCA hamnar på 7,73 kr per aktie vilket skulle vara ett vinsttapp på över 20% jämfört med 2007 års vinst på över 10kr per aktie, ändå har dessa finansherrar och damer en köprekommendation på aktien. Jag är inte på något sätt en finansanalytiker men jag kan ändå tro att detta är ordentligt pressimiskt. Säkerligen kan resultaten minska inom förpackningsrörelsen och skogsindustriprodukter men att hela koncernens resultat skall minska så mycket tror jag inte händer. P&G förvärvet och en förhoppnings om lite bättre marginaler lär säkert öka vinsten inom mjukapper och SCA har själva kommunicerat att inom personliga hygienprodukter växer efterfrågan kraftigt lägg därtill att man expanderat i Kina och Indiens marknader under året och jag tror nog att vinsten skall kunna öka även i det affärsområdet. Europas befolkning blir därtill som sagt allt mer inkontinent som Sven Hagströmer sa i en intervju för en tid sedan vilket gynnar försäljningen av inkontinenstskydd som är viktigt för SCA (dessa ökade med 10% under 07). Kvar finns då förpackningar och skogsindustriprodukter och även om det säkerligen blir lite sämre i år för dessa delar så tror jag inte på några halveringar av resultatet direkt. En oförändrad vinst per aktie är nog ett tänkbart scenarie borträknat då årets engångsvinst på 20 öre per aktie enligt mig och med en värdering på under 10 kr per vinstkrona plus en utdelning på 4,40kr per aktie så känns det ganska stabilt ändå. Ett eget kapital i bolaget som är nästan lika högt som aktiekursen lär nog begränsa fallhöjden också.

Däremot skall man inte sticka under stolen att SCA i alla stycken inte är ett lysande företag. Lönsamheten på mycket är strukturellt låg i mycket och kapitalbindningen i verksamheten är hög. Så det finns mycket att bita i för nye Vdn Jan Johansson. Man måste enligt mig börja hårdre överväga på vad man skall satsa och investera i. Allt som finns under hatten mjukpapper är helt kalrt inte direkt lönsamt och sånt borde man kanske lämna till förmån för mer lönsamma nischer i syfte att få upp lönsamheten?

Jag ser fram mot årsredovisningen och även SCAs miljöredovisning som jag brukar läsa mer info då.

onsdag 30 januari 2008

Hur tänker du Stockman?


I en kommentar till föregående inlägg fick jag frågan om min syn på att jag föredrar att investera i företag som själva kan påverka mer för företagets resultat än ev. omvärldsfaktorer inte utesluter i stort sett alla verkstadsföretag på börsen?

Självfallet är i stort sett alla former av företagande beroende av att det finns en bra efterfrågan på varor och tjänster så frågeställaren har givetvis rätt att makrofaktorer är viktiga för alla verkstadsbolag och vinsterna som kommer från dessa företag svänger givetvis upp och ned i takt med konjunkturen. Jag tänkte att jag skulle redogöra lite för hur jag tänker genom att jämföra två företag som är geografiskt ganska närbelägna till där jag bor. Företagen är Zinkgruvan Mining som ingår i Lundin Miningkoncernen och Atlas Copco Rockdrills som ingår i Atlas Copco. Först skall jag förtydliga att jag inte har några aktier i några av dessa företag utan skall ses som ett exempel.

Zinkgruvan mining är en av Sveriges största zinkproducenter och brytningen av zink, silver och bly sker i en gruva vid namn Zinkgruvan som finns södra Närke. Plats är väl värd att besöka och helt klart fascinerande att befinna sig en kilometer under gjord och se på hur gruvbrytning sker. Det är en traditionsbunden plats och i trakten har det brutits metaller i gruvor i många hundra år. Den vara som ett gruvföretag säljer är givetvis metaller. I Zinkgruvans fall som finns det främst Zink, silver och Bly i gruvan. Den allra viktigaste faktorn för att nå hög lönsamhet på gruvbrytning är höga priser på metaller detta är helt klart grunden för att gruvverksamhet över huvudtaget skall vara lönsamt. Den andra övergripande faktorerna för att nå hög lönsamhet är att man in gruvbrytningen har låga kostnader för gruvbytningen samt det faktum att gruvbrytningen sker effektivt och kringtjänster som ex. transporter fungerar bra. Dvs kortfattat betydligt högre intäkter än utgifter.

En viktig punkt att tänka på när man investerar i ex. aktier i gruvföretag är det faktum att alla gruvor i hela världen som producerar en viss metall som ex. Zink direkt konkurrerar mot varandra och priset på de olika gruvorna produkter är i stort sett exakt lika, produkten zink är också exakt lika idag som den var på 1500-talet. Zink producerat i Sverige säljs vidare för samma pris som zink som exempelvis kommer från Sydafrika. Detta medför givetvis att lönsamheten i gruvbranschen blir hög när priserna ökar och lika så sjunker lönsamheten om priserna på zink går ned. kostnaderna sker normalt med en viss eftersläpning vilket ofta medför en kraftigt förbättrad lönsamhet i början av en prisuppgång med sedan långsamt sjunkande marginaler upp till en topp där sedan marginalerna kan sjunka brant i början av en nedgångsfas där normalt kostnaderna för maskiner, service, löner osv. är som högst men intäkterna börjar sjunka och att sedan företagen tvingas anpassa utgifterna för en ev. minskad efterfrågan. Det är såldes förhållandevis svårt att avgöra vilka företag som är direkt marknadsledande och ”best performance” utan det normala är att i stort sett alla gruvbolag i hela världen gynnas då priset på produkten ökar och vice versa och det troliga är enligt mig att priset på råvaran överlag betyder betydligt mycket mer för ett företags lönsamhet än om företaget exempelvis förbättrar sin produktion. Även ett företag med produktionsstörningar kan som bekant gynnas av råvaruuppgångar då det ökar värdet på företaget reserver även om avkastningen till aktieägarna givetvis blir betydligt sämre i detta fall. Självklart kommer alla företag i gruvbranschen verka för att ha så effektiv produktion som möjligt med så effektiva maskiner och logistik som möjligt.

Atlas Copco Rockdrills är ett verkstadsföretag ingående i Atlas Copco som tillverkar gruvutrustning i flera former verksamheten är i detta fall lokaliserad till Örebro. AtlasCopco har länge tillverkat gruvutrustning till världens gruvor och jag sticker nog inte ut hakan när jag påstår att Atlas copco är en av världens ledande på detta område. För ett verkstadsföretag som AtlasCopco rockdrills påverkar givetvis konjunkturen mycket. Höga råvarupriser leder troligtvis till att efterfrågan på gruvmaskiner ökar betänkligt då det ekonomiska incitamenetet till att ägna sig åt gruvbrytning blir högt och lika så är det troligt att efterfrågan minskar i takt med avtagande efterfrågan. Så då borde det väl inte vara någon större skillnad på att investera i gruvbolag eller i gruvmaskinsföretag?

Jag nämde tidigare att zink är samma produkt på 1500-talet som idag men hur är det då med gruvutrustning? Om vi går tillbaka 30 år i tiden vill jag nog påstå utan att ha allt för djupgående tekniska kunskaper att utvecklingen på gruvutrustning säkerligen har varit mycket snabb. Den utrustning som används idag är flera gånger effektivare, driftsäkrare, kostnadseffektiva osv. Ett företag som tillverkar gruvutrustning som är exakt lika som på 70-talet säljer säkerligen inga maskiner alls överhuvudtaget oavsett gruvboomen som varit de senate åren. Det finns i fallet Atlas Copco Rockdrills mao ytterligare faktorer som driver omsättning och vinster mer än då omvärldskonjunkturen en sådan faktor i detta fall är givetvis produktutveckling. Låt säga att Rockdrills tar fram en ny fantastisk maskin som är hela 20% mer lönsam att använda än standrad på marknaden, finns det då inte anledning att tro att Rockdrills då skulle kunna ta marknadsandelar och öka sin försäljning trots att konjunkturen viker? Kan man tänka att Atlas Copco kan höka sina marginaler om dom tar han om all service också? (vilket dom gjort i fallet Zinkgruvan där det finns en Atlasverkstad en kilometer under jord!). All historik talar för att duktiga företag där ex. produktutveckling och marknadsföring är viktiga faktorer på lång sikt är betydligt mer lönsamma är "commondites" företag som t.ex. Rottneros och Luundin Mining. Därmed inser jag att företag som dessa kan vara enormt goda placering under en begränsad tidsperiod, men sen skall man sälja...De bästa företagaen är alltid värda att behålla såvida inte värderingen är helt uppåt väggarna.

Produktutveckling som i fallet ovan är i högsta grad en långsiktig investeringskriterie väl värd att beakta, exempelvis valutautvecklingar och finansiella kriser som påverkar Rockdrills i högsta grad är däremot kortsiktiga effekter som troligtvis har föga betydelse på lång sikt. Vad är det många analytiker brukar fokusera på?

Som de vise männen på guldruschen tid sa:
Don't go for gold or silver, sell the showels!

AtlasCopco och Lundin Mining i symbios

måndag 28 januari 2008

att förstå sig på företag


En viktig princip som jag håller mig till när jag investerar i aktier är det faktum att jag vill kunna förstå mig på företaget och ha förtroende för företaget och dess affärsidé.

Principen att alltid i alla fall hjälpligt förstå hur ett företag tjänar pengar och företagets affärsidé medför att jag inte väljer att investera i vissa typer av företag. Företag som verkar i områden där jag inte har någon vidare kunskap är för mig inte intressant även om dom vid exempelvis en nyckeltalsgenomgång kan ses som goda investeringar och säkerligen kan ge god avkastning. För mig känns det viktigare att förstå mig på företagen om vad som är framgångsfaktorerna, vilka riskfaktorer som finns, hur ett företag tjänar pengar, vilka marknadsfaktorer som ger god lönsamhet, hur stabil företagets försäljning är, att det verkligen är frågan om repetativ försäljning över tiden utan allt för stora svängningar osv än bara billig värdering eller en intressant affäridé.

Vilka typer av företag förstår jag mig inte på då?
Någon knivskarp gräns finns förstås inte men överlag har jag mycket dålig kunskap om exempelvis medicinbolag vilket medför att jag inte skulle investera i företag som AstraZeneca eller Pfizer men även biotech är för mig helt ointressant. Jag är heller inte vidare förtjust i företag där i stort sett hela balansräkningen går hem och lägger sig på kvällarna eller i värsta fall börjar jobba för en konkurrent vilket gör att en investering i t.ex. Carnegie eller någon liten IT-konsultfirma, advokatbyrå eller liknande som ganska osannolik för min del. Mina bristande tekniska kunskaper gör att högteknologiska företag likt exempelvis Ericsson och Micronic är också det någon som jag tillfullo inte har speciellt goda kunskaper om och jag har ingen aning om det är Wimax eller 4G som är framtiden. Sedan finns det givetvis en mängd företag som jag säkerligen kan förstå mig på och som kan ses som intressanta investeringar men där företaget framgång är att betrakta som bräcklig av det skälet att den ev. framgången är beroende av ett genombrott av i värsta fall en enskild produkt vilket gör att en investering från min sida inte kommer ske då jag föredrar att investera i företag med en diversifierad och stabil produktportfölj med min förhoppning att detta medför bättre möjligheter till kontinuerligt god försäljning och förhoppningsvis goda vinster och utdelningar med tiden.

Vidare är jag heller inte speciellt förtjust i företag där omvärldsfaktorerna betyder mer än vad företaget själv kan påverka. Typexemplet på en sådan investering är gruvbolag som i stort sett alltid är helt i händerna på makrofaktorer såsom valutor och råvarupriser. Hur snabbt vinster kan förändras i sådana företag kan man lära sig av Bolidens senaste rapport som nu visade en dramatiskt försämrad lönsamhet när zinkpriser och dollarutveckling är emot företaget samtidigt som gruvproduktionsutrustning och löneinflationen medför högre kostnader för företaget. Visst etiskt fokus tycker nog jag personligen man också kan lägga på sina investeringar så några direkta investeringar i oljebolag eller vapenindustri är inte aktuellt för min del.

Jag ser stora fördelar med detta sätt att tänka då det begränsar urvalet av företag och därigenom information värd att följa.

söndag 27 januari 2008

Vilken är din säljtaktik?


På ett forum på internet som jag följer och också gärna skriver lite inlägg på läste jag idag en intressant fråga som kort och gott löd, vilken är din sälj taktik? Frågan är väl värd att reflektera över i ett blogginlägg.

Själv försöker jag hålla en förhållandevis enkel "säljtaktik". Det främsta skälet till att sälja för min del är givetvis det faktum att man t.ex behöver pengar för t.ex en ny bil eller en bostad. I somras köpte jag och min fru t.ex. en ny bil som föranledde ett uttag (bra tajming så att säga..) Ett annat skäl för att sälja aktier är också det faktum att man har tappat förtroendet för det företag som man äger aktier i då skall man självklart sälja då man givetvis inte vill vara delägare i någon som man inte tror på. Likaså skall man inte äga aktier i företag där man inte tror finns en god möjlighet till långsiktigt god avkastning.

Följande anser jag dock INTE vara skäl att sälja sina aktier:
  • Jag tror att börsen kommer gå ned.
  • Mina aktier har minskat i pris (om inget har förändrat sedan investeringstillfället kan detta tvärt skvallra om ett köpläge).
  • Aktien har gått upp i pris.
  • Aktien har stått still i pris.
  • Sälja nu för att köpa tillbaka samma aktier senare till lägre pris (spekulation..)
  • Någon analytiker tycker aktien är säljvärd
  • Min mäklare tycker jag borde byta aktie
  • Att ha fått en tips om en köpvärd aktie
Äger man aktier och och det inte finsn några skäl att sälja, ja då är det enligt mig bästa att behålla sina aktier det är ju trots allt aktieägande över lång tid som bevisat är det mest lönsamma, gärna då i kombination med återinvesterade aktieutdelningar (inte nödvändigtvis i samma bolag).

Det är också lätt att "luras" in i bankernas god råd om aktie och fondägande där banker många gånger förespråkar och gärna också justerar sin prissättning så att fondägande skall ske på lång sikt och aktier gärna är för köp-försäljningar och goda klipp. Vilket medför att bankerna maximerar sin avkastning till följd av att då fondavgifter och courtageavgifter flyter in med tiden. Tvärt om är givietvis låga kostnader bättre för avkastningen och låga kostnader får man av att mestadels vara "passiv" och inte göra någonting. Aktivitet, det skall mycket till för att du skall tjäna pengar på oftast är det banken som tjänar mest.

I veckan som gått har jag inte skrivit speciellt mycket blogginlägg och jag får väl ursäkta mig med det faktum att jag inte haft speciellt mycket tid över. Tidsbristen beror till viss del på trevligheter dock då jag har förhandlat och numera också tackat ja till ett nytt jobb hos en annan arbetsgivare. När jag och min fru summerade det positiva och negativa men detta jobberbjudande vägde det positiva till slut över även om jag inte alls otrivs på mitt nuvarande jobb på något sätt. Känns spännande med nya utmaningar samtidigt som det känns bra att lämna ett jobb man trivs med.

Några tusenlappar mer i plånboken varje månad, slippa pendla med bil till jobbet osv är andra positiva saker i beslutet. Det nya jobbet medför dock att vi måste flytta våra bopålar och köpa ett nytt boende vilket troligtvis kan medföra en viss försäljning av framför allt fonder (räntebärande och globala) men ve och fasa kanske också någon aktiepost då vi gärna inte belånar oss mer än nödvändigt. Men sånt är livet, säljtaktiken är trots allt klar.

tisdag 22 januari 2008

Så fungerar obligationer


Det kanske är synnerligen dålig tajming att skriva ett inlägg om obligationsmarknaden nu efter ett ordenligt ras på stockholmsbörsen vilket enligt mig idag gör aktier till en mer attraktiv placering. Sett i backspegeln hade det nog varit bättre att skriva om obligationer i somras även om perioden därifrån är en period då obligationsmarknaden har betett sig synnerligen ovanligt i spåren av subprimekrisen i det amerikanska banksystemet. Årets ordentligt starka nedgång på börsen har däremot fått obligationsmarknaden att kvickna till lite och betett sig rationellt i relations till börsen då det normala är att avtagande konjunktur och sjunkande börskurser normalt betyder sjunkande ränta vilket inte var fallet i höstas.

Även om den senaste statistiken för VPC och fondbolagens förening visar på att allt fler svenskar de senaste två åren väljer att sälja aktier och fonder så är nog svenskar överlag ett aktieorienterat land där mycket av sparande är inriktiat på aktier eller aktiefonder till trots att milleiumraset på börsen och det senaste turbulenta året gjort aktier till en ganska opopulär sparform just nu, vi svenskar har i netto knappt satt in en krona i aktier de senaste två åren!

Kunskapen främst bland yngre individer i samhället är nog att betrakta som låg när det gäller aktier så tror jag att de allra flesta ändå har vissa basala kunskaper om aktier. Jag vill påstå att så inte är fallet när det gäller investeringar i obligationer där de allra flesta inte har en aning om vad en obligation är för något över huvudtaget såvida man inte pratar om aktieindexobligationer vilket inte har någonting alls att göra med obligationer. Min uppfattning är att framgångsrika placerare har mycket att lära sig på att sätta sig in i både obligations och aktiemarknaden då dessa produkter i mångt och mycket är sina varandras motsatser

Först av allt skall vi avliva en direkt missuppfattning om att obligationer skulle sjunka i värde när räntan går ned vilket man ofta kan möta på tom i tidningsartiklar och bloggar som tex i följande blogginlägg. Tvärt om är det på det sättet att obligationer stiger i värde om räntan sjunker och sjunker i värde om räntan stiger. Men om räntan stiger och obligationen sjunker i värde så kommer den framtida avkastningen från nuläget bli högre och därför är det för framtida obligationsägare bra om obligationen sjunker i värde såvida nu inte företaget som gett ut obligationen går i konkurs. hoppas ni hängde med i svängarna. Ett exempel på prisutveckling den senate tiden på en obligation kan ses i följande graf. Tänk på årsräntan på 4% skall läggas till avkastningen

Så hur funkar nu obligationer och vad är det?
En obligation är ett skuldbrev som ett företag, land eller organisation använder för att finansiera sin verksamhet i syfte att tjäna pengar. Det normala är givetvis banklån för företag vilket gör att de allra flesta obligationer är utställda av banker eller stater men ett antal företag ger ut företagsobligationer utan omvägen via banken. Om du äger en obligation så är mao företaget som du äger obligationen i skyldig dig pengar. Beloppet dom är skyldig dig är det sk. nominella beloppet dvs börspostens storlek ggr 100%. Obligationer handlas alltid i procent av börspost dvs om priset på obligationer 90 och börsposten 50 000kr så kostar obligationen 45 000kr och det företaget är skyldig dig är 50 000kr lus ränta givetvis.

Som obligationsägare har du inte rätt att ta del av ett företags vinster precis på samma sätt som banken till ditt bostadslån inte har rätt till någon del av ev. värdeökning på ditt hus eller lägenhet. Däremot måste företaget alltid betala ränta till dig oavsett om företaget gör vinst eller inte precis på samma sätt om husägare alltid måste betala ränta på bostadslån även om huset skulle sjunka i värde. Det normala är att obligationsägaren erhåller ränta en gång per år på ett bestämt datum t.ex. 25 april vilket är min födelsedag. Räntan fastställs den dag obligationen ges ut t.ex. 5% medan priset på obligationen avgör den dagsaktuella räntan vilket företaget inte behöver bry sig om. Dvs om priset som i fallet ovan är 90 så betyder detta att den aktuella räntan blir 5/90=5,55%.

För att förenkla handeln med obligationer så har börsen bestämt att räntan inte räknas in i priset på obligationen utan hålls utan för. Detta betyder att den dagen du köper en obligation så betalar du obligationen+räntan som tidpunkten från senaste räntutbetalning motsvarar och den dagen du säljer obligationen får du förutom priset på obligationen dessutom ränta. Detta betyder att obligationen blir lite mer värd för varje dag som går även om priset står still. Det betyder också obligationen inte sjunker i pris den dagen du får ränta på samma sätt som aktier sjunker i pris den dagen du får aktieutdelning då räntan ligger utanför priset på obligationen.

På obligationer finns det alltid ett slutdatum dvs när obligationen löper ut och du får tillbaka det nominella beloppet. Pengarna sätts in på ett bankonto eller i depån.

Var handlas obligationer?
Obligationer handlas på Stockholmsbörsens obligationslistor

När skall man då köpa obligationer?
För det första skall du enbart köpa obligationer i solida företag eller statobligationer. Räntan är givetvis högre på "skräpföretag" men enligt mig är det aldrig värt risken. Vidare anser jag att man ständigt bör jämföra avkastningspotentialen mellan aktier och obligationer då syftet i alla fall om man investerar i längre obligationer är att investeringen skall ge god avkastning till lägre risk. Om priserna på aktier är uppspekulerade i pris så kommer företagets vinster inte att i tillräckligt hög grad kunna ge tillräckligt god avkastning då värderingen av bolagets vinster är höga och direktavkastningen som utdleningen mäts i blir låg. I sådana lägen kan man däremot hitta obligationer som ger en bra och säker ränta. Om sedan konjunkturen försvagas och riksbanken kanske sänker räntan så kommer obligationer utöver räntan dessutom ge en kursvinst då priset på obligationen går upp. Mao när börsen går ned så kan obligationsägare fortsätta tjäna pengar ibland så mycket som upp mot 6-8 % om året vid gynnsamma marknadslägen. Dvs fullt lämpliga i en kapitalförsäkring om din tro om räntan är rätt.

Obligationer är enligt mig inte att betrakta som "buy-and hold forever" investeringringar utan obligationer skall ses som parkeringsplats om avkastningen på obligationer är bättre än aktier. En bra mått stock är det sk. inverterade P/E talet dvs du tar E (earnings=företagets vinst per aktie) och delar med P (price=priset på aktien) detta betyder att ett p/e tal på 15 (ex. 100/6,5) ger ett inveterat e/p tal på omkring 6,5 vilket är lika med företagets vinstkraft i relation till priset i deta fall tjänar företaget 6,5% i realtion till priset på aktien. Om t.ex. konjunkturkänsliga bolag i en högkonjunktur handlas med låga e/p tal som kanske är lägre än räntan ja då är obligationer ofta bra invetseringar på några års sikt.

Många vill jämföra räntan på obligationer med bankontot. Det är lite tokigt enligt mig. Bankontontot skall jämföras med statsskuldväxlar då räntan sänks om riksbanken sänker räntan. En obligation som t.e.x ger 4,5% idag kommer dessutom normalt göra en kursvinst om riksbanken sänker räntan vilket gör att avkastningen kanske blir 6% på ett år för just denna obligationen.

Något mer man behöver tänka på?
Till alla obligationer finns det ett prospekt som beskriver obligationen. Försök att alltid läsa igenom detta särskilt när det gäller rena företagsobligationer som ofta innehåller clasuler om återköp osv.

Så det var en liten introduktion til lobligationer parkeringsplatsen om man är rädd för aktier.

söndag 20 januari 2008

Skall man överhuhudtaget fundera på pensionen?

Min tro på att spara till pensionen och för framtiden fick sig igår en ordentlig knäck när jag under lördagen fick reda på att min barndomsvän Mikael Olofsson hastigt gick bort strax efter ett genomfört träningspass i Varberg.

Orienterare avled under träning
(DN)


Mikael var nästan på dagen jämngammal med mig, 27 år och nog knappt att betrakta som halvvägs i livet. Jag lärde känna Mikael redan när vi var små då han föddes i grannbyn, milen bort. Först som en mycket duktig fotbollsspelare i grannklubben men det var sedan som orienteraren Mikael som vi skulle träffas mer.

Redan som ung var Mikael en fantastiskt duktig orienterare med många segrar till skillnad mot mig som inte nådde några större framgångar och de gånger som jag var före honom i resultatlistan var det nog en kombination att jag sprang bra och han dåligt. Under de senaste åren då jag själv tar trappat ner på orienterandet och även träningen för den delen också har Mikael varit så framgångsrik att han till och från varit med i landslaget i orientering och jag tror att han hade de bästa åren framför sig.

För orientering var Mikael som klippt och skuren. Som säkert 6-7 kg tyngre än mig hade han kanske inte den allra bästa kroppen för löpning men han var stark och uthållig som få vilket gjorde att han kom till sin rätt främst på långa banor i kuperad och tunglöpt terräng där hans framfart var som en maskin i skogen. Till detta hade han kyliga nerver och huvudet på skaft vilket gjorde mycket honom till en mycket teknisk orienterare som sällan gjorde några större misstag i skogen. Kombinationen av dessa egenskaper i kombination med mycket hård träning och stor målmedvetenhet gjorde honom framgångsrik.

Mikael hade precis som mig ett stort allmänt idrott och friluftsintresse och man kunde stöta på honom såväl på multisporttävlingar som i ett tåg på väg till den Svenska fjällvärlden. Idrott och friluftsintresset fick honom att utbilda sig till Idrotts och mattematiklärare, vilket han jobbade som i Göteborg. Varje gång man träffade honom var han alltid lika glad och trevlig och hade alltid något projekt att ta tag i.

Allra värst känns det när man vet att Mikael och hans flickvän har en liten Benjamin hemma som nu kommer växa upp utan Mr 100%.

fredag 18 januari 2008

En alternativ investering


Som bekant finns det en mängd olika investeringssätt för att förvalta sina pengar man kan investera i aktier, bankonton, skog, obligationer, optioner, fastigheter och allt annat upptänkligt. I grunden finns det alltid tre huvudtyper av investeringar dels eget kapital investering i en verksamhet det som vi i dagligt tal kallar aktier eller andelar. Den andra investeringen är att man låna ut pengar mot ränta dvs det som kallas kontosparande, obligationer eller aktieägarlån. Den tredje tillgångsklassen är reala tillgångar dvs produkter som i sig själv inte ger någon avkastning men där priset på själva tillgången kan förväntas stiga i pris exempel på sådana tillgångar är tex. olika råvaror som guldtackor, träd och fastigheter

Dessa typer av investeringar kan givetvis kombineras på olika sätt där t.ex. ett fastighetsbolag kan i vissa fall för ägaren vara en kombination av alla tre tillgångsklasser. Dels finns det i bolaget ett eget insatt kapital som löpande förräntas genom driftsöverskottet. Man kanske dessutom har lagt in ett aktieägarlån som komplement till banklån där man tar ut ränta av bolaget som en obligation och dels är fastigheterna som bolaget äger en real tillgång som kan tänkas stiga i pris med tiden pga av inflation och förhoppningsvis också en real värdeökning. Som liten investerare kan man kan välja mellan att dels köpa aktier (dvs delägande) i ett fastighetsbolag då det egna kapitalets utveckling då blir intressant eller så kanske man väljer att investera i obligationer (dvs utlånare) i bolaget där man tar ut en löpande förhållandevis säker fast ränta men får då varken del av det egna kapitalets utveckling eller ev. värdestegring på fastigheterna.

Olika former av derivat som terminer, certifikat, optioner, warranter och alla andra former kan också ses som en form av alternativ investering där derivatet enbart är en form av värdepapperisering av dessa tre grundinvesteringar ofta dessutom med inbyggda finansiella hävstänger för att fungera som instrument med stor avkastningspotential eller som en försäkring på innehavda tillgångar till en rimlig kostnad.

Själv var jag igår på en investeringsträff för en form av alternativ placering genom ett ev. delägande i ett lokalt vindkraftprojekt vilket troligtvis i detta fall kommer byggas upp som en kombination av dessa tre gundplaceringar där man dels är delägare i ett aktiebolag som äger vindkraftverket och därmed har del av det egna kapitalet som förhoppningsvis förräntas bra. Men också kombination med upptagna banklån ställer man som ägare ut ett aktieägarlån till bolaget där man löpande tar ut marknadsmässig ränta (Statslåneränta+3%) och dels så är vindkraftverk precis som i fallet fastighet en real tillgång som kan tänkas öka i värde om elpriser och elcertifikat utvecklas i takt med inflationen eller kanske förhoppningsvis än mer även om avskrivningstiden på ett vindkraftverk ligger runt 20 år medan en fastighet säkerligen kan stå i 100år.

Vindkraft är enligt mig en mycket trevlig investering främst av skälet att vindkraft är en investering som bidar till att vi Sverige snabbare kan ställa om till en mer hållbar elkraftproduktion även om de finansiella villkoren och de politiska riskerna i kombination av kraftigt höjda priser på vindkraftverk kanske medför att vindkraftverksinvesteringar inte ger riktigt bra avkastning såvida inte elpriserna springer iväg ordentligt. Kombinationen av kapitalavkastning och hållbar långsiktig utveckling tror jag många känner ett intresse för oavsett om man främst investerar för avkastningens skull eller av miljömässiga/etiska skäl.

En intressant passus när det gäller vindkraftverk i alla fall i detta lokala projekt är bankernas stora villighet till lånefinansiering av vindkraftverk. Finansieringen i detta fall med en investeringskostnad på 32 Mkr per vindsnurra (90m mellan vingspetsarna!) var uppbyggt på ett eget aktiekapital på 100 000kr som sätts in av ägarna, Ett bottenlån som belastar aktiebolaget på 80% av investeringskostanden i kombination med resterande finansiering som ett efterställt aktieägarlån för resterande investeringskostnad. Summa summarum blir att bankerna accepterar en i stort sett 100% belåning mot förbehållet att räntan först skall betalas till banken och i andra hand till aktieägarnas lån och att aktieägarna i alla fall under första året för vindsnurran kanske inte kan räkna med att få ut full ränta då det egna kapitalet är lite känsligt om det enbart uppgår till 100 000kr. I ett aktiebolag måste man som bekant tillskjuta extra medel eller likvidera företaget om det egna kapitalet halveras.

En nackdel med många intressanta alternativa investeringar som vindkraftverk, infrastrukturinvesteringar, fastigheter mm är den klart sämre likviditeten i jämförelse med exempelvis aktier vilket kan få till följd att det kan vara förhållandevis svårt och kan ta lång att ”krypa ur” en investering om man vill använda de insatta pengarna på annat håll. Om jag skall spekulera så tror jag personligen att detta kommer förändras låt säga de kommande 10 åren då min tro är att många alternativa investeringar som ex. vindkraft, andelar av jordbruksmark, fastigheter, skog och infrastrukturinvesteringar kommer värdepapperiseras i högre grad för att just ge en högre likviditet till gagn för investeraren men självklart också banker och andra finansiella institut som kan tjäna arbitragepengar på att förpacka och dela upp större investeringar i "börspost storlek". IT utvecklingen och vanan att hantera värdepapper via Internet tror jag också medför att det byggs upp marknadsplatser för denna typ av investeringar med tillhörande värdepapper.

Så hur många år tror ni det kommer dröja innan man via sin nätmäklare som direktägare kan köpa ett stycke skog, hyra ut ett arendekontrakt jordbruksmark eller investera i en vindkraftobligation?

torsdag 17 januari 2008

Min generations ödesfråga


Inlägget nedan skrivet på bärbar dator i en bil innan ett möte om ett lokalt vindkraftprojekt.

I ett inlägg häromdagen skrev signaturen Olle en mycket intressant kommentar om några viktiga riksfaktorer att ta hänsyn till för en långsiktig investerare dels risken för en omfattande depression á la 30-talet i efterverkningarna av lånekrisen i den amerikanska marknaden och dels vilka långsiktiga effekter som den pågående miljöförstöringen får för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

När det gäller depressionsscenariot så skall självfallet inte utesluta att en liten ekonomi som Sverige förr eller senare hamnar i en mycket dålig spiral vilket kan leda en ekonomisk kollaps á la 30-talet men samtidigt skall man nog inte måla ut detta allt för tydligt då globaliseringen och den allt mer internationella ekonomin medför att det idag finns större skyddsmekanismer mot ekonomiska kollapser än för låt säga 80 år sedan och möjligheter att olika geografiska områden kan turas om att agera draglok i ekonom. Miljöaspekten däremot är en synnerligen intressant aspekt med få svar givna för en långsiktg aktieägare.

Det är helt klart att tidigare generationers miljöpåverkan blir min generations ödesfråga och det kommer ha enormt stor långsiktig effekt även för den ekonomiska samhällsutvecklingen i stort och därigenom också för företagens utveckling och givetvis även ägarnas avkastning. Omställningen till ett hållbart utvecklingssamhälle kommer ställa hårda krav och kommer verkligen inte bli en lätt resa. Det finns en mängd olika saker som med största sannolikhet kommer inträffa under min levnad, oljan kommer troligtvis ”ta slut” och tvingas ersättas av andra energikällor, havsnivåer kommer höjas och förändra geografin, de svenska fjällen kommer i mångt och mycket bli trädbevuxna och de fåtal glaciärer som finns i Sverige kommer försvinna innan den dag som jag själv blir pensionär, den biologiska balansen kan förändras och framkalla händelser som missväxt och resursknapphet, transporter kan bli extremt dyra osv.. Ingen rolig läsning helt klart

Faktorer som ovanstående kommer givetvis ha enorma effekter på samhällsekonomin och självfallet blir det också stora omställningseffekter även för företag. Vissa branscher kommer drabbas hårt och kanske inte långsiktigt kommer överleva i sin nuvarande form. Nödvändiga politiska beslut kommer att förändra investeringskalkyler för företag lika så som att företag som är steget före kan komma att dra direkt ekonomisk nytta av att har genomfört investeringar för att t.ex. har en effektivare energiförsörjning

Däremot skall jag inte sticka under stolen med att jag är en obotlig samhällsoptimist och jag tror att samhället till trots har förmågan att utvecklas bra låt säga de kommande 50 åren även om vi troligtvis inte kan räkna med att den ekonomiska utvecklingen och avkastningen till företagsägande i procent räknat blir lika god som under de senaste 50 åren där utvecklingen i stort nog är att betrakta som extremt god till följd av att vad vi idag ser som ändliga resurser har varit förhållandevis billiga och enkelt tillgängliga för privatpersoner och företag under denna period, vilket troligtvis inte blir fallet i framtiden.

Själv är jag en stor förespråkare för ekonomiska styrmedel för att förenkla denna svåra omställning även om jag är medveten om felriktade ekonomiska styrmedel kan leda till motsatt effekt. Även om man som ung människa kan tycka att denna omställning går förhållandevis långsamt kan man ändå se med en optimisk syn på förändringar alla redan är genomförda till följd av dessa ekonomiska styrmedel och att företag har kunnat drav nytta av denna omställning.

Ett litet men lärorikt exempel är den utveckling som varit de senaste åren är omställningen av uppvärmning av småhus. Går vi tillbaka 20 år i tiden dominerades uppvärmningen av småhus av olja och de företag som tjänade mest pengar på denna marknad var företag som tillverkade villapannor med oljebrännare. De senaste 20 åren har mycket hänt med oljepriset som stigit kraftigt, skatter på villaolja har stigit markant, elpriser har stigit, kommuner och stat har infört konverteringsbidrag osv. Denna utveckling har skapat goda affärsmöjligheter för alternativa uppvärmningssätt såsom pellets, luftvärmepumpar och bergvärme av det skälet att dessa uppvärmningsätt som tidigare var direkt olönsamma i takt med oljepriset utveckling har blivit allt mer lönsamma för den genomsnittlige husägaren. Kombinationen av olika ekonomiska incitament har skapat en framgångsrik våg av omställning av villauppvärmningen där oljepannor har slängts ut på bredfront till förmån för alternativa uppvärmningskällor. För företagen som tillverkade oljepannor har detta radikalt förändrat marknadssituationen. För företag som inte snabbt ställde om sig på denna förändring har lönsamheten säkerligen rasat och tappade marknadsandelar. Framgångsrika företag vilket bla. företaget Nibe från Markaryd är har en snabb omställning av produktsortimentet i kombination av uppköp av framgångsriska mindre konkurrenter lett till att den lilla småländska tillverkaren av oljepannor har upplevt ett enormt uppsving och därigenom god avkastning till dess aktieägare samtidigt som klodioxidutsläppen till följd av villauppvärmning sjunkit markant och ett litet steg på vägen mot ett mer uthålligt samhälle är taget. Ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling hand i ihand så att säga.

Så hur skall man då se på de sk. Miljöteknikbolagen idag? Vore inte detta klockrena köp då dessa bolag förmodat kommer tillverka enormt efterfrågade produkter i framtiden? Jag tycker man kan dra stora paralleller till de senaste 10 årens IT utveckling. Självklart finns det många IT företag som under denna period visat sig vara stora vinnare samtidigt är det säkerligen så att de företag som tjänat mest pengar på IT utvecklingen inte är IT företagen i sig själv utan helt de företag som på ett framgångsrikt sätt utnyttjat IT företagens tjänster och produkter. Hela branscher har upplevt ett klart lönsamhetslyft pga av att IT utvecklingen ökat rationaliseringsgraden och förbättrat företagens marginaler. Verkstadsföretag och den finansiella sektorn är med facit i hand klockrena vinnare på IT utvecklingen då lönsamheten ökat vilket har lett till att aktieägare i dessa branscher fått bättre avkastning än ex. IT konsulternas aktieägare.

Så vilka blir miljöteknikbolagens framgångsrika kunder?

onsdag 16 januari 2008

Industrivärden slår i skuldsättningstaket


Att låna till aktieköp är som bekant förhållandevis riskfyllt såväl för små som stora aaktieplacerare. Nätmäklaren Avanza bekräftade att antalet överbelånade aktieportföljen har skjutit höjden kraftfullt bland kunderna

Även proffensionella investerare som har valt att belåna aktieköp kan som bekant hamna i problematiska positioner om belåningen ökar i relation till tillgångarnas värde. Vissa aggresiva Hedgefonder har börjat få problem av belåning och fallande priser på innehaven osv. Ett av börsens största investmentbolag som har belåning är som bekant handelsbankssfärens flaggskepp Industrivärden. I min mening är bolaget välskött och innehar stora ägarpositioner i några av våra allra finaste svenska bolag som Sandvik, SCA, Handelsbanken, Volvo osv. Men, men....

Även industrivärden har under sommaren och hösten valt att köpa på sig aktier i den fallande aktiemarknaden. Man har köpt upp aktier i Volvo där man nu tillhör en av de största ägarna och man har tecknat aktier i SSAB nyemission, dubblerat sitt innnehav i Hemtex och köpt aktier i Sandvik för att nämna några transaktioner. Investeringarna har man gjort med lånande pengar. De fallande aktiekurserna har givetvis drabbat Industrivärden på samma sätt som alla andra aktieägare och värdet på bolagets tillgångar har sjunkigt till att idag vara värderade till om mina uppgifter är någorlunda rätt knappt 57Mdr. Lånen på som man tagit upp för att köpa aktier för har givetvis däremot inte fallit i värde på samma sätt som "konkurrenten" Investor som tagit upp lån i pund i somras och gjort en ordentlig valutavinst. I Industrivärdens fall handlar det om svenska obligationslån och svenska placeringar. Lånen uppgår till ung 11 Mdr i dagens läge och även om Industrivärden är en stor kapitalplacerare med omfattande balansräkning så är lån på 11 Mdr en enormt stor summa.

Industrivärden har till marknaden kommunicerat att man har ett tak på 20% i skuldsättningsgrad i relation till tillgångarna och mattematiken och excelfilen säger mig nu att denna skuldsättning idag har slagit i taket med någon tiondel hit eller dit vilket jag tror många handelsbanksdirektörer nu ser som ytterst bekymmersamt och helt klart har Industrivärdens köp av främst Volvoaktier för flera miljarder varit mycket dåligt "tajmade". Volvoaktierna har kostat mer än det smakat för att använda en välbekant klycha i alla fall på kort sikt och faktum är att Industrivärden nu nått en bland sina högsta skuldsättningsgrader i historien.

Frågan är nu hur Industrivärden kommer hantera denna situation?

Som jag ser det finns det två tydliga alternativ antingen så biter man i det sura äpplet och säljer aktier (obs man kanske redan har sålt..) antingen jämt över för att gå ner i ägarandel eller så att man backar ur något bolag eller så väljer man att ändra sitt skuldsättningsmål upp till samma nivå som ex. Investor (25% skuldsättning maximalt) med förklaringen att flera av innehavsbolagens direktavkastning nu troligtvis är högre än upplåningsräntan och skuldsättningen därför är under kontroll ur ett kassaflödesperspektiv. direktavkastnings från ex. Volvo ligger på ca. 5,3% vid bibehållen utdlening.

Ett annat alternativ är som bekant också att vänta och trycka på för att sfärbolagen genomför split-inlösenprogram vilket betyder att man delar ut pengar genom ett inlösenprogram vilket är trevligt för investmentbolagen då pengar från inlösenprogram ses som en avyttring av aktier och därmed inte är utdelningspliktigt skattemässigt. Inlösenprogrammet frigör såldes pengar som kan användas till amortering och minskad skuldsättning utan att man behöver sälja aktier. Om man kan gissa så ligger nog ett split-inlösenprogram närmast till hands i Handelsbanken som är mycket stadda i kassan efter försäljningen av SPP.

Ett tredje mindre trevligt alternativt och också direkt dumt i mitt tycke är också att man skär ner på utdelningen och istället väljer att betala 28% i bolagsskatt på viss del av utdelningarna. Detta alternativ tror inte jag är rimligt och med största sannolikhet kommer Industrivärden. som sagt dela ut ca. 5kr per aktie om två månader pg aav beskattningen.

Börjar riskerna bli för höga? Substansvärdet uppskattar jag idag till 119kr per aktie vilket ger en substansrabatt på 25% i jämförelse med C -aktiens kurs.

tisdag 15 januari 2008

Fokusera på vad som har betydelse


I turbulenta tider som vi nu går igenom är det som aktieägare är inte lätt att hålla reda på fakta om vad som verkligen har betydelse för ett företags resultat och finansiella ställning. Bankkriser, valutaturbulens, sjunkande huspriser, börsturbulens försämrade amerikanska inköpschefsindex osv är kanske faktorer som påverkar ett företag mycket som i fallet med en investmentbank men det kan i själva verket också vara någonting som i stort sett inte påverkar någonting alls mer än då möjligtvis av rent psykologiska skäl att aktien går ner för att alla andra aktier har gått ned även om t.ex. Svensk dagligvaruhandel knappast påverkas av amerikanska inköpschefsindex för att ge ett exempel.

Det är min övertygelse att en framgångsrik aktiesparare lär sig om vilka faktorer som är viktiga för just det företag som man själv äger aktier i. Vet man om vilka faktorer som är viktiga är det mao mycket enklare att sålla bland rubrikerna med fetstil i affärspressen och fokusera på "rätt" information.

I ett företag finns det som bekant en mängd olika risker som ett företag är utsatt för. Lån blir dyrare av högre räntor, försäljning i USA blir mindre om dollarn faller i värde, råvarukostander kan slå hårt mot ett företags marginal om företagets produkter binder mycker råvaror, nyckelkunder som går i konkurs kan ställa till det, företag kan ta stora miljörisker, vara inblandande i rättstvister, Sjunkande nickelpriser tvingar nu t.ex. Sandvik att skriva ner sitt lager för en halvmiljard osv. Mao saker som direkt påverkar ett företag och har betydelse för aktieägarna. Däremot skrivs det ständigt i affärspressen om en mängd faktorer som i stort sett inte har någon betydelse alls.

Som hjälp för att lära sig mer om vilka riskfaktorer som finns i de företag där man själv äger aktier tycker jag perosnligen att företagets egna årsredovisningar är den absolut bästa informationskällan. De senaste åren har dessa årsredovisningar förbättrats betydligt och innehåller normalt sett nu en sida eller två om risker och riskhantering. Ett exempel på företag som jag själv tycker har utmärkt beskrivning över dessa risker och hanteringen av dessa är företaget Trelleborg som på fyra sidor beskriver allt från valutaflöden, räntekänslighet osv. ett föredöme som borde få fler företag att ta efter. Även nyintroducerade företaget Black Earth Farmining prospekt tycker jag själv på ett bra sätt beskriver företagets riskfaktorer.

Så mitt råd nu när bokslutsrapporter och årsredovisningar snart offentliggörs är att få fler att läsa årsredovisningar och inte då bara Vdn ordet.

PS. Som Appleanvändare måste man också givetvis skriva något om dagens "stora"produktnyheter, Apple har idag presenterat en av världens tunnaste fullstora bärbara datorer helt utan sån trams som cd, dvd etc, mindre än 2 cm "tjock", en ny uppdatering av Apple TV (en lösning för att se foton, musik, film osv på TVn)

onsdag 9 januari 2008

Ha rimliga förväntningar på avkastningsskatten

Hej Cristoffer För drygt ett år sedan så investerade jag pengar i en kapitalförsäkring hos Avanza. Jag har förstått att du är lite skeptisk till kapitalförsäkringar och jag känner mig själv nu lite tveksam då jag nu ligger med förlust som man nu får betala skatt på, men sånt är livet. Men jag kommer behålla kapitalförsäkring då jag verkligen avskyr att hantera allt med deklarationer och pappersstrul så jag är nöjd ändå. Mitt tvivel har också att gör med att skatten på kapitalförsäkringen har höjts lite från från förra året och i min enfald trodde jag förut att skatten var 1% om året men nu förstår jag att skatten varierar med räntan vilket känns lite knepigt. Du är säkert insatt i hur mycket i skatt som man kan tänkas betala mest och minst osv. Vad skall man tro? /J




Hej J
Kapitalförsäkringar har som sagt sina för och nackdelar men tycker du inte om att deklarera är kapitalförsäkring säkerligen ett bra val.

Avkastningskatten är ingen lätt sak att spekulera om framåt och säkerligen kommer vi även iframtiden både ha perioder av hög och låg ränta vilket ökar och minskar skatten.

Allra bäst information får vi för räntenivåer får vi i mitt tycke från Riksgäldens statistiksida där vi både kan ta del av statslåneräntan (skatten på KP är 27% av denna per år) för varje vecka
dvs följa nästa års skatt i "realtid" så att säga. Vi kan även ta del av historisk statistik för hur den genomsnittliga statslåneräntan har varierat över tid. Om vi tar ett genomsitt för samtliga år som finns i riksgäldens statistikdatabas på internet och beräknar en hypotetisk genomsnittlig avkastningsskatt så hamnar denna avkastningsskatt på 1,619%. Sannngen på vad avkastningsskatten kan tänkas bli i framtiden över tiden ligger nog ganska nära detta genomsnittstal.

Tyvärr använder idag många banker och fondbolag i sin marknadsföring summan 1% som skatt varje år vilket gör kapitalförsäkringen skattemässigt lönsam redan vid en avkastning på 3,5% historiskt har denna låga skatt inget direkt stöd utan genomsnittet ligger på dryga 1,6% vilket kräver en avkastning övertid på ca. 6% för att bli skattmässigt lönsamt. Jag förespråkar dock på att valet mellan KP och vanlig depå skall präglas av andra faktorer framför skatten som i ditt fall t.ex. att du avskyr att deklarera då är KP ett bra val. Eller som i mitt fall där jag vill vara direktägare till aktier.

Förändringens vind blåser in över Öresund


När Investmentbolaget Öresund med herrarna Hagströmer & Qviberg i spetsen nu har stängt böckerna för år 2007 tror jag de flesta aktieägarna i bolaget ser tillbaka på år 2007 med besvikelse även om bokslutrapporten som kommer om någon vecka säkerligen kommer offentliggöra en höjning av utdelningen. Såväl aktien och substansvärdet för investmentbolaget gick ned kraftigt under fjolåret delvis till följd av en mycket hög premie i början av året men även av det skäl att vissa av bolagets placeringar med facit i hand var mediokra under året. Det tillhör helt klart ovanligheterna att Öresunds placeringar under dåliga börsår går riktigt dåligt. Faktum är att bolagets substansvärde i relation till aktieindex brukar utvecklas som bäst under just dåliga och turbulenta år. Sett ur den aspekten blev år 2007 bland de sämsta åren sedan herrarna Hagströmer & Qviberg tog över ägarmakten i bolaget och en plump i protokollet.

Öresund tillhör de investmentbolag som har en i mitt sätt att se på saken historiskt haft god förmåga att förändra inriktning på bolaget och bolagets placeringar över tid i syfte att profitera på goda investeringsmöjligheter. Avkastningen till aktieägarna har alltid gått främst före maktpositioner.

Historiska investeringar som Öresund genomfört är uppköp ägarmajoritet i andra investmentbolag, läs Custos och låta detta innehav dela ut sig själv till aktieägarna för att få bort substansrabatten och själva göra en kanonaffär. I gengäld har man själva också delat ut ett investmentbolag (TMT One/Johnson Pump/Nya Custos). Man har varit iblandade i många större fastighetsaffärer bla. där fastighetsbolag har köpt upp kraschade IT konsulter med stora förlustavdrag för att komma runt beskattning och låtit fastighetsbolag köpa varandra för att få bort substansrabatt på fastighetsbolagen själva. En annan kanonaffär var när Öresund genom Custos sålde ett stort innehav i Hufvudstaden med kraftig kurspremie till Fredrik Lundberg och man bytte till sig andra fastighetsbolag med kraftig substansrabatt för pengarna med kommentaren att Öresund/Custos inte hade något emot att äga andra fastigheter än NK bara man tjänade mer pengar. Man misslyckades dock med att stycka upp SCA i slutet av 90-talet efter att hela handelsbankssfären gick in och stödköpte aktier. Öresund tackade för kaffet och sålde istället sin ordentligt stora post i Industrivärden och gjorde sig skuldfria nästan på månaden innan börsraset som började i början av år 2000. Man har sett i backspegeln varit duktiga på att driva företag och ”aktioner” i dessa och t.ex Gränges/SAPA, Nobia, J&W, HQ/Avanza och Bilia har alla under Öresunds beskydd blivit välskötta och välmående företag och gett bra avkastning till sina ägare. Under vissa perioder har man dessutom ägt stora andelar i aktiefonder t.ex. HQ Rysslandsfond för att kunna exponera sig mot den ryska marknaden. Kort och gått många framgångsrika och inte alltid okontroversiella förändringar av portföljen till aktieägarna fromma.

Även fortsatt idag verkar Öresund ständigt sträva efter att förändra sig då bolaget har kommunicerat att man i högre utsträckning än idag inom Öresund vill investera i onoterade bolag från att idag enligt mig ha en ganska traditionell portfölj med de egna ”sfärbolagen”, Investor och Industrivärden som de största innehaven, idéfattigt som det förslår alltså. Man vill nu således bygga upp ett litet mini-Ratos inom sig bolaget för att öka avkastningspotentialen.

Idag efter det senaste inköpet i ett onoterat bolag består den onoterade portföljen nu av ägarandelar i:
Acne Jeans
Autobalance
Fusio
Explorica
eWork Scandinavia
Kreditor

En annan intressant förändring i tiden som Öresund meddelade igår är att man vill starta en delägd aktivistfond modell á la H&Q lärljungen Christer Gardell där Öresund skall investera hela 2 mdr men få hälp med krigskassan med några ytterligare miljarder från andra investerare för att sammantaget vara knappa 10 mdr stor. Aktivistfonden som blir Öresunds största investering skall bli ”aktiv ägare” och driva på förändringar som blir såväl operationella, strukturella och finansiella i 6-10 nordiska börsbolag till aktieägarna fromma. De bolag som man siktar in sig på via aktivistfonden är bolag över 10 Mdr i börsvärde så några småbolag blir det inte frågan om utan man kommer inrikta sig på stora välkända svenska företag i branscher där individerna runt Öresund har tidigare kompetens. Enligt Dagens industri yttrade Jonas Wahlström som skall sitta med en fondens styrelse på presskonferensen att t.ex. ett företag som SCA där HQ sfären har gjort aktivisträder förr inte är för stort…

Aktivistfonden som startas upp under året skall drivas inom ett nytt fondbolag som skall ägas till 60% av Öresund och resten av fondbolagets styrelse och anställda vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på det inom H&Q sfären idag finns två bolag (HQ och Avanza) som har finansinspektionens tillstånd att bedriva fondverksamhet och skulle kunna vara tillhåll för en aktiefond.

En intressant punkt är att Öresund kan tänka sig att saminvestera med fonden dvs att det finns ägarandelar i vissa aktiebolag i både Öresund och i fonden precis som på ”den gamla goda tiden” med Custos. Med tanke på att HQ gänget har många goda "aktivistvänner" som t.ex. Christer Gardell och Mats O Sundqvist så kan man nog räkna med att fondens indirekta makt kan blir stor.

Om denna storinvestering blir av kommer det bli korsdrag i portföljen och Öresund kommer med största sannolikhet sälja av många innehav för att ha råd med investeringen i aktivistfonden. Högre koncentration på de bästa idéerna alltså i syfte att öka avkastningspotentialen. En annan aspekt som skall vägas in i ett ev. investeringsbeslut i Öresunds aktie är att aktieutdelningen till Öresunds aktieägare nu säkerligen kan bli något lägre än tidigare till följd av fondinvesteringen.

En intressant passus är att aktieägare i Öresund och även kunder i HQ kan komma få möjlighet att investera i fonden på samma villkor som instutitionella investerare.

Bloggredaktören äger inga aktier i Öresund

måndag 7 januari 2008

Tro't om ni vill men börsfall ökar den framtida avkastningen


Den svenska börsen har inlett året ordentligt knackigt och har nu gått ned lika mycket som den gjorde under hela fjolåret. Det kan ju tyckas ganska hastigt och många fond och aktiesparare har nu säkert börja känna av en oro för hur man skall göra med sina fonder osv. Det är inte alltid speciellt roligt att se sparpengar minska som sagt . Aktier som man själv kanske trodde var lågriskaktier visade sig i själva verka verket kanske tillhöra de aktier som tog mest stryk osv.

För en långsiktig aktiesparare är däremot aktiefall inte så dramatiska som man kan tro då det faktiskt är på det sättet att en lägre värdering och lägre aktiekurser ökar den framtida avkastningen från aktier, inte minst aktieutdelningar blir nu allt mer värda då återinvesteringar av utdelningar kan göras till lägre aktiekurser.

Det kan tyckas lite kryptiskt att börsfall ökar den framtida avkastningen men tänk då på att det är situationen år 2017 som bestämmer priset på aktier för detta år, inte situationen år 2007. Dvs skall priset på aktier idag år 2007 ställas i relation till ett värde på aktier för år 2017 om vi har en 10 årig placeringshorisont och aktier är som bekant en sparform som passar för långsiktigt sparande och inte sparande till nästa semesterresa dvs fokusera inte enligt mitt sätt att se på saken hur börsen går i morgon utan potentialen för bra avkastning till år 2017 som exempel.

Beating the depression

If the Great Depression had never occurred, and if dividends had made a smooth ascent while stock prices remained stable, things would have been far worse for long-term stock investors. Investing $1,000 at the beginning of this fictional stable period would have produced only $2,720 by November 1954. That's 60% less than what dividend reinvestors actually accumulated in real life.

Ett annat faktum som också är intressant att reflektera över är den svenska börsen utveckling i relation till många andra börser. Den svenska börsen tillhörde som bekant bland de sämst avkastande börserna i hela världen i fjol och innevarande år har som bekant inte börjat mycket roligare. En av förklaringarna för detta är säkert att flera av våra största svenska företag är stora exportföretag till den amerikanska marknaden, en ekonomi som nu i alla fall på kort sikt ser ut att svaja till ordentligt. Man kan alltid diskutera om fallet som just svenska aktier har varit med om är befogat eller för mycket eller för lite. Men faktum är att den svenska börsen har en betydligt lägre värdering idag än för bara några månader sedan. Faktum är nog att sett till exempelvis p/e tal och direktavkastning tillhör Stockholmsbörsen bland de billigaste och detta är bra för en långsiktig investerare. Inte minst har vi fått lära oss detta av Ratos mycket kloke VD Arne Karlsson genom hans visdomsord i Ratos årsredovisning år 2004.

50 år på börsen
Ratos börsnoterades i maj 1954. Den 3 juni detta år kunde man i Affärsvärlden läsa följande under rubriken ”Förvaltnings AB Ratos till fondbörsen”: ”Nom. 3 mkr. i Förvaltnings AB Ratos placerade på börsen till 200%. Bolaget äger dels alla aktierna i Söderberg & Haak jämte dotterbolagen Larsson, Seaton & Comp. samt Gryts Bruk, dels en väl avvägd portfölj börsnoterade industriaktier. Stora dolda reserver konstaterbara. Emissionen övertecknades
omedelbart.” I en artikel på annat ställe i tidningen nämns bl a att bolaget inte har några skulder i förhållande till utomstående. Artikeln avslutas med orden: ”Bolagets ställning är mycket god”.

Ratos ställning är fortfarande god och inte heller idag har Ratos AB några skulder till utomstående. Likväl torde ställningen vara ännu bättre för den som lyckades förvärva
aktier i samband med noteringen. En investering om 1 000 kronor 1954 hade årsskiftet
2004/05 varit värd:

677 000 kronor i en genomsnittlig börsportfölj, mätt som börsens totalavkastningsindex

331 000 kronor mätt som Ratosaktiens kursutveckling

2 540 000 kronor mätt som Ratos-aktiens totalavkastning.

De två sista beloppen är värda att reflektera vidare kring. Under Ratos nu drygt 50 år på börsen har alltså aktiens totalavkastning (kurs plus återinvesterad utdelning)
varit åtta gånger högre än den rena kursutvecklingen!

Internationella studier bekräftar denna bild av utdelningens betydelse för aktieägarnas väl och ve:

ett globalt totalavkastningsindex har under de senaste 30 åren utvecklats 2,5 gånger bättre än motsvarande kursindex

Analyserar man ett drygt tiotal länder separat, kan man konstatera att utdelningarna i de flesta fall står för mellan 50-80% av totalavkastningen

England har under 30-årsperioden kursmässigt utvecklats 20% bättre än världsindex, men tack vare en hög direktavkastning har man totalavkastningsmässigt utklassat världen med 80%. Omvänt har Japan utvecklats ungefär som världen kursmässigt, men tappat oerhört kraftigt totalavkastningsmässigt p g a de låga japanska utdelningsnivåerna många basindustrier (t ex utilities) har tack vare goda utdelningar utvecklats väsentligt bättre än teknologi- och tillväxtaktier totalavkastningsmässigt, trots en sämre
utveckling rent kursmässigt.

Arne Karlsson
VD Ratos

torsdag 3 januari 2008

Vad kan vi lära oss av Philip Fisher?



Philip Fisher är en mycket intressant person att studera om man är intresserad av investeringar i aktier. Mr Fisher var enamerikansk kapitalförvaltare som började sin bana som investerare i början av 30-talet och höll på aktivt som kapitalförvaltare till 60-talet då han valde att pensionera sig från jobbet och istället leva på sina egna investeringar då han enligt utsago inte tyckte om arbete vilket inte hindrade honom från att skrive flera böcker mellan 1958 till 1980. Hans son tog sedan över som kaptalförvaltare vilkens företag finns kvar än idag. Philip Fisher levde sedan ett långt liv och avled så sent som år 2004 då i en ålder av 97 år. Hans facit som kapitalförvaltare var enastående och fullt i klass med Warren Buffet om än med mindre pengar då han många gånger vägrade att förvalta mer än "blygsamma" pengar. Till sina investerare gav han ofta tillbaka pengar om det blev för mycket och var det någon investerare som frågade allt för mycket om förvaltningen så slutade han ommedelbart att förvalta den individens pengar.

Philip Fisher teorier om hur man skall investera i aktier går i mångt och mycket rakt mot vad många andra brukar rekommendera. Fisher var inte den som studerade p/e tal, balansräkningar eller akieutdelningens storlek. Nej Fisher fokuserade istället all sin kraft på ett företags kvalité och tillväxtkraft. Han var extremt noggrann och kunde gå och vänta i åratal för att skaffa sig all information han behövde för en investering. Å andra sidan när han väl gjorde en investering gjorde han det med besked och han portfölj var alltid mycket koncentrerad sett i antal innehav. Om vi alla hade investerat i aktier som Philip Fisher då hade inte mäklarfirmor och banker tjänat några vidare pengar på aktieaffärer då Fisher var extremt långsiktig och om investeringen var rätt tyckte han alltid att det bästa nog var att behålla aktien.

Fisher genomförde några mycket lyckade aktieinvesteringar bla. köpte han in sig i Motorola 1955 och behöll aktierna fram till sin död 2004. Tilläggas bör kanske i detta fall att Motrola 1955 var en medelstor amerikansk tillverkare av radioapprater mot att 50 år senare var en av världens största telekomföretag efter bla. ha varit världens första tillverkare av en mobiltelefon (1973). Hur aktien kan tänkas ha utvecklas under dessa knappa 50 år torde nog gå att gissa sig till.

En annan lyckad investering för Fisher var iläkemedelsföretaget Pfizer som står bakom några av vår tids verkliga medicinska genombrott.

I sin alldeles förträffliga bok Common Stocks and uncommon profits ger han oss mindre professionella investerare en inblick hur han tänkte när han gjorde sin investeringar. För att göra det pedagogiskt har han publicerat en 15 punkter lång checklista mot vilken man skall studera investeringsvärda företag. På varje enskild punkt vill han att företaget som han investerar i skall vara bland de absolut bästa om inte på hela marknaden så i alla i jämförelse med sin sektor. Sitt systemtiska arbetssätt när han genomförde investeringar kallar han för "the Scuttlebutt method".

1. Does the company have products or services with sufficient market potential to make possible a sizeable increase in sales for at least several years?
2. Does the management have a determination to continue to develop products or processes that will still further increase total sales potentials when the growth potentials of currently attractive product lines have largely been exploited?
3. How effective are the company's research and development efforts in relation to its size?
4. Does the company have an above-average sales organization?
5. Does the company have a worthwhile profit margin on its products?
6. What is the company doing to maintain or improve profit margins?
7. Does the company have outstanding labor and personnel relations?
8. Does the company have outstanding executive relations?

9. Does the company have depth to its management?
10. How good are the company's cost analysis and accounting controls?
11. Are there other aspects of the business, somewhat peculiar to the industry 12. involved, which will give the investor important clues as to how outstanding the company will be in relation to its competition?
12. Does the company have a short-range or long-range outlook in regard to profits?
13. In the foreseeable future, will the growth of the company require sufficient equity financing so that the larger number of shares then outstanding will largely cancel the existing stockholders' benefit from this anticipated growth?
14. Does the management talk freely to investors about its affairs when things are going well but "clam up" when troubles or disappointments occur?

15. Does the company have a management of unquestionable integrity?

Pshilip Fisher ger oss också en rad tips på vad vi inte skall göra när vi investerar i aktier för att undvika att göra dåliga investeringar.

Don't buy into promotional companies.
Don't ignore a good stock just because it is traded "over-the-counter." (sv. onoterad)
Don't buy a stock just because you like the "tone" of its annual report.
Don't assume that the high price at which a stock may be selling in relation to its earnings is necessarily an indication that further growth in those earnings has largely been already discounted in the price.
Don't quibble over quarters.

Givetvis har en man som Philip Fisher också givit sin eftervärld en rad citat och visdomsord.

"I remember my sense of shock some half-dozen years ago when I read a [stock] recommendation to sell shares of a company . . . The recommendation was not based on any long-term fundamentals. Rather, it was that over the next six months the funds could be employed more profitably elsewhere." Philip A. Fisher

onsdag 2 januari 2008

Långa kurvor

Redan liten grabb utvecklade jag ganska tidigt ett intresse för kurvor,kartor, diagram, jordglober och uträkningar (har än idag alltid en miniräknare vid nattduksbordet uti fall om..) osv. Jag vet inte riktigt vart i från intresset kommer men på något sätt så hänger detta kvar än idag och det är alltid med fascination som jag vecklar upp en ny karta för att studera bergsformationer eller med samma tindrande ögon som man kan kan studera ett diagram.

Att ha ett visst intresse för tabeller och diagram är nog även att föredra även i investeringssammanhang då mycket information som presenteras för oss investerare. Den allra bästa informationen som jag själv tycker är diagram och tabeller som ger en flerårig översikt över ett företags utveckling. För aktiesparare är ett eller två år överlag en ganska kort placeringshorisont för att få in alla information om hur ett företag egentligen utvecklas på lång sikt. Ett företag kan presenterar en dålig kvartalsrapport eller två där vinsten kan tänkas bli ganska tillbaka tryckt tillföljd av orsaker som kanske vad et sedan visar sig var något som enbart var av kortsiktigt karaktär och inte talade om hur den långsikitga utvecklingen för företaget förflöt. Därför är mitt råd att anlägga ett lite mer långsiktigt perspektiv och se på utvecklingen under längre tidsperioder, gärna på mer än 5 år.

Jag kan tänka mig att de allra flesta fundamentala investerarna i aktier främst ser på vinsten per aktie som det bästa nyckeltalet värt att följa över lång tid. Även om ett företag har en mycket bra tillväxt spelar detta ju ingen roll om det inte blir några vinster som kommer aktieägarna tillgodo som invetsera bara medel i verksamheten eller helt enkelt som utdelningar till aktieägarna.

Regelbunda läsare av bloggen har säkert dargit slutsatsen att en av mina investeringar i aktier ligger i företaget AssaAbloy. Enligt min mening är detta ett fint och välskött bolag, med bra marginaler och med en fin marknadsposition som innefattar många "skyddsmekanismer" runt bolagets kunnande och globala försäljning. Som synes i nedanstående diagram slås man också av vilken enorm tillväxtmaskin AssaAbloy har varit de senaste 13 åren sedan börsnoteringen 1994. Under denna tid har vinsten per aktie (nyemsissions och splittomräknat) utvecklas från 0,21 kr per aktie till idag ca. 9,40 kr per aktie. Bara de senate 10 åren har vinsten niodubblats!



Vän av ordning kan dock på diagrammet (hade kanske varit bättre med en logaristisk skala) se att tillväxten de senaste åren har mattats från att under 90-talet ligga på en årlig tillväxttakt på runt +30% per år till idag lite mer måttliga ca. +15% om året. Vilket troligtvis också är aneldningen till att AssaAbloy också har värderats ner i p/e tal. En vinstökningstakt på 15% om året kanske inte låter speciellt mycket men det betyder faktiskt att bolagets vinst per aktie på fem år dubblas och om bolagets p/e tal idag kan ses som rimligt kan det finnas möjligheter till att bolagets aktier förhoppningsvis också får en lika bra utveckling.

En annan viktig aspekt att ta hänsyn till när man genomför långa trendanalyser är att i möjligaste mån räkna bort "engångshändelser" som kanske ökat eller minskat vinsten under något enstaka år.
MediaCreeper