torsdag 16 april 2009

Kriser i Västsverige får alltid lycklig slut, till slut..

Den intressanta och kunniga Bloggaren Cornucopia ställer sig frågan om varför det alltid blir kriser i just Västsverige och raddar upp listan med tekoindustrins fall, varsindustrin, bildindustrin oh Götabankens kollaps i början av 90-talet med mera.Till listan kan man ju också lägga till kriser på 1700-talet då det verkligen var kris, då den svenska sjöfarten och ekonomin i allmänhet också havererade. Ja det är sannerligen ingen rolig lista som Västsverige med Göteborg i spetsen har på sitt samvete. Med alla dessa kriser så borde väl Göteborg blivit annekterat av Norge eller uppslukat av Kattegatt. Men inte då! Likt förbannat så verkar Göteborg likt fågelfexix resa sig gång på gång, på gång och Göteborg är fortsatt Sveriges andra största stad och huspriserna är inte alls direkt billiga i Onsala, Kungsbacka eller Lyseskil.

Västsverige har en ständig förmåga att varje gång det är kris (som nu i fordonsindustrin) gå samman med näringsliv, kommuner, politiker, investerare samt Kålle och Ada och resa sig starkare till nästa uppgång med några andra näringslivsgrenar och andra företag. Entreprenörer som Torsten Jansson från Dingle lyfts fram och regionen stöttar massivt nästa våg. Idag är nog miljöteknik i allmänhet något som växer så det knakar i västsverige och lita på att det blir mer av den varan de kommande åren. För grunden med en väldigt fin infrastruktur och samhällskultur är en bra grogrund för produktion och export oavsett om det handlar om båtar, bilar eller linnedukar.

Det finns väldigt många ekonomiska kriser som inte fått ett lyckligt slut i Sverige om man ser till det geografiska området. Allra värst drabbat av alla kan jag tänka mig är Södra delarna av Dalarna. Ta bara en ort som Grängesberg. De flesta högstadieungdomar vet nog knappt om vad den orten ligger överhuvudtaget. Av den vuxna befolkningen är det nog inte många som känner till Grängesbergsbolaget t.ex. Fram till 1950-talet var detta Sveriges allra största företag idag finns bara spillror kvar och det samma gäller väl befolkningsmängden i Grängesberg. På 1910-talet var bolaget så stort att det var det enda företag som var någorlunda av intresse på börsen och bolaget var värt mer i börsvärde än nästan hela övriga börsen.

För Gränges var viktigt för Sverige det var svensk gruvindustri, det var svensk pappersindustri, det var svensk stålindustri och en stor del av svensk verkstadsindustri också. Dessutom som gjort för att drabbas av vanstyre och strukturkriser. De sista skärvan av Gränges i ”rakt nedstigande led” var faktiskt Öresund huvudägare i till bara för några år sedan, SAPA hette bolaget till slut. Om jag inte missminner mig så började Öresunds, Sven Hagströmmer sin karriär på just Gränges…

7 kommentarer:

  1. *host* bilindustri kanske. Inte bildindustri. Fast den kanske krisat den med?

    SvaraRadera
  2. Beror väl av att det är inte i Stockholm man är känd för att tillverka något. I huvudstaden administreras landet. Enorma summor skeppas dit för att underhålla myndighetsutövningen. Den tärande staden.

    SvaraRadera
  3. Undrar om Sandviken går samma öde till mötes.

    SvaraRadera
  4. Åh, gamla fina Gränges, hade nästan glömt bort det!

    SvaraRadera
  5. HEJ
    Kan man utläsa här att det var Sven Hagströmmer som sabbade hela Gränges ??
    Mvh

    SvaraRadera
  6. ofan> Ja Gränges "sabbande" kan man nog knappast lasta Öresund för även om dom var de som plockade upp lite skärvor.

    Framförallt Gränges satsning på Gruvbrytning i Libera var väl inte helt lyckat. Samt inte minst det att man under 60 och början på 70-talet inte investerade tillräcklingt i bla. oxelösundsstålverk för att göra detta konkurrenskraftigt och när stålkrisen sen kom had eman inte råd att investera och man stod med industrier som dessutom var bland de sämre och fick lyftas upp av svenska staten.

    SvaraRadera
  7. Det heter Lysekil och inte Lyseskil!
    Eller Lyskyl som vi/dom säger där nere även om jag numera är en förstörd stockholmare.

    SvaraRadera

MediaCreeper