torsdag 27 maj 2010

Klarar grevens barn av att axla manteln?

Ett bolag som det skrivs förhållandevis lite om är Investment AB Latour. Det är egentligen mycket märkligt då Latour bevisligen är ett synnerligen framgångsrikt företag, faktiskt nästintill i klass med HM. Detta HM som skrev skriv spaltkilometer om medan Latour för en förhållandevis tynande tillvaro i media och bloggosfären, märkligt.

Innan vi dyker in i Latour så tar vi och vänder blickarna mot Latour huvudägare, Familjen Douglas. Gustaf Douglas och hans familj är en av Sveriges allra rikaste familjer och även om Latour är ett vitt och brett ägarbolag så är detta i fallet Douglas bara en del. Douglas äger dels ett stort fastighetsbestånd och genom företaget Boxholms Skogar är en av de allra största privata Skogsägarna i landet. På detta består sedan sfären av två ägarolag SäkI (Säkerhetsintressenterna) samt Investment AB Latour. SäkI är ett rent aktieförvaltande bolag. Sammantaget så kan man nog säga att Greve Douglas har sitt på det torra. Nu kan säkerligen många tro att Douglas har fötts med guldsked i mun, vilket faktiskt inte är fallet även om han säkerligen fick studierna vid Harvard betalada av någon fond från Riddarhuset. Nej, Douglas är en sann företagsbyggare även om han per definition är just adlig Greve.

Investment AB Latour som denna bloggpost skulle handla om är det lätt att fatta tycke för. Det är helt sonika ett gammalt hederligt sk. Blandat investmentbolag som dels består av ett flertal olika helägda bolag och dels en förhållandevis omfångsrik aktieportfölj. Det är också om man ser till historien lätt att fatta tycke för driften av Latour då det finns en form av skön pragmatism i bolaget. Även om bolagen förvaltas långsiktigt så finns det egentligen inga heliga kor. Det har köpts bolag, sålt bolag, styckats bolag och deltagits i strukturaffärer allt i syfte att utveckla verksamheten.

Historiskt så är det ett bolag som står för den allra mest fantastiska avkastningen, Securitas. Ett bolag som Douglas var med om att ta över i början av 80-talet efter en hård ägarstrid med finansmannen Robert Weil. Securitas har sedan dess varit en framgångssaga utan dess like. Det har knoppat av bolag såsom Assa Abloy, Securitas direct (uppköpt), Attendo (uppköpt), Niscayah, Loomis, Telelarm (uppköpt). Mm. plus då alla utdelningar under åren som delats ut.
Idag består bolagets börsportfölj av följande 10 bolag i fallande värde, Assa (41%), Securitas(20%), Sweco(16%), Fagerhult(5%) Munters(5%) , Loomis (4%), Niscayah (4%), nederman (3%), HMS (1%) och Elanders (en dryg halv procent).
De helägda bolagen är indelade i 4 ”divisioner”, Hultafors (Snickers kläder, handverktyg och Wibe stegar), latour Industrier (företagen som blev över), Specma (främst underleverantör till fordonsindustrin) samt Swegon (klimatsystem)

Om vi tittar på Latour substansvärde av idag så utgör industriföretagen (utan finansiella skulder) ett substansvärde om ca. 7,5Mdr eller 60kr per aktie (av företaget uppskattat multipelvärdering) sedan börsportöljen som idag (25/5)har ett värde på 9,2Mdr eller 71kr per aktie. Sedan tillkommer lite mer finansiella tillgångar på lite mer än en krona per aktie samt en finansiella nettoskuld på 757Mkr eller 6 kr per aktie. Så den finansiella tycker är förhållandevis god. Det totala substansvärdet är mao ca. 126kr per aktie mot dagens kurs på 85kr per aktie. Substansrabatten är mao förhållandevis höga 32% idag den 25 maj.

Sammantaget så kan man säga att man genom Latour får mycket av vad svensk Industri och tjänstesektor har ett erbjuda genom Latour. Det finns globala jätteföretag som Securitas och AssaAbloy, internationellt ”medelstora” företag såsom Munters, Loomis och Sweco mfl. och sedan ett vitt spektrum av mindre företag som är underleverantörer till den svenska fordonsindustrin, nischade handelsföretag som säljer Snickers byxor och Wibestegar eller Swegon som tillverkar klimatsystem. Kort och gott ett tvärsnitt av svenskt näringsliv med klar övervikt på just den svenska ekonomin med undantag av fastigheter, skogsindustri samt vård och läkemedel. Komplettera med Investor och Lundbergs och det blir en svårslagen bred ”indexfond” skulle man kort och gott kunna säga.

Men ett annat problem med Latour är att greven nu är en man med aktningsvärd ålder och för den långsiktige handlar det nu om att hans barn (som för övrigt sitter i flera styrelser) har förmågan att axla den föregående generationens bravader. Douglas är en nästan lika stark personlighet som Jan Stenbeck en gång i tiden var.

onsdag 26 maj 2010

Läser Mats Qviberg denna blogg?

Börjar fundera på om inte Mats Qviberg trots allt läser denna blogg.
HQ Bank meddelar idag att man lägger ner sin tradingverksamhet något som jag skrev på denna blogg för två veckor att jag tyckte man borde göra för några veckor sedan. Ett klokt val av HQ Bank även om förlusterna kan tyckas rejält stora och det rör sig säkert av några kompierande termins och derivatpostioner som nu avvecklas i förtid. Sånt som vi dödliga inte begriper oss på (i alla fall jag förstår det inte).

Det kan ju tyckas vara en liten slump att ett företag gör något som ett bloggskribent anser några veckor senare. Fast jag måste ju medge att det är lite humoristiskt att detta nu hänt två gånger i fallet Mats Qviberg. För 1,5 år sedan så tyckte jag Investment AB Öresund borde köpa tillbaka aktier och det dröjde inte många dagar innan så blev fallet.

Enligt Google Analytics så var det faktiskt ett besök på denna sida från internetleverantören hagstromer & qviberg fondkomission ab den 5 maj....ingen rök utan eld eller vad man nu säger.

Varde ljus!

Ibland så säger man ju att det slog mig som en blixt från klar himmel.
Detta var jag med om häromdagen, bokstavligen!
även om himlen inte var så klar. En rejäl blixt slog ner i ett träd bara ett halvhjärtartat världsrekordförsök i kulstötning bort från tomtgränsen. För er som inte varit med om ett så närgånget blixnedslag så kan jag meddela att det är en rejäl kraft som laddas ur och ett 20 meters högt träd som blir till pinnvirke. Själv lyfte jag nog några decimeter ur soffan, vår sedan några månader nyinstallerade jordfelsbrytare åkte på en fullskalig funktionskontroll och räddade den mesta tekniska utrustningen tillskillnad från hos grannen där blixten gjorde slut på den påsatta kaffebryggaren bla..

Den enda ”större” skadan som skedde här hemma var då att hemmets digitala hjärta den av televerket sk. Gatewayen avslutade sina dagar och nu går på återvinning i dessa tider när i alla fall detta hushålla har både telefon, tv (erkänner att jag har en sådan) och internet uppkopplat mot denna trådlösa historia. Så det har i sjukstugan här blivit mer bokläsande, sällskapsspel och en och annan lagad rabarberpaj framför teknikaliterna.
Sitter just nu och är internetuppkopplad på grannens fd. router och väntar på att Telia som leverera ett paket under morgondagen förhoppningsvis.

torsdag 20 maj 2010

Visioner eller nakenblankning?

Visst är det lite skönt med politiker som pratar om långsiktiga ambitioner istället för att agitera om skatten för pensionärer skall sänkas med några ören, om individer med mer än 40 000kr i månadslön skall få 200kr i skattehöjningar, eller om bensinskatten skall höjas med 49 öre eller inte mm mm.

Centerpartiet presenterade igår som ett komplement kan jag tro till Landsbygdsmanifestet en 16 sidor lång rapport vid namn ”en grön bilpark –Sveriges väg ur fossilsamhället” som kan sammanfattas med citatet: ”

Vi ska jaga utsläppen, inte bilisterna eller bilarna. Att stimulera
miljövänliga alternativ och beskatta utsläppen är avgörande, inte att
straffa transporterna i sig. Politiken ska ställa kraven, men inte välja
teknik. Vi ska sätta upp den långsiktiga ambitionen och spelreglerna,
men utvecklingen under vår ribba sker bäst genom
marknadsekonomins förmåga till innovationer, nytänk och
teknikutveckling.”


I deras rapport slår man fast precis som Cornucopia? Har visat i några av sina inlägg att transportsektorn är en sektor som idag är starkt beroende av fossila bränslen vilket inte är så konstigt då de flesta tankar bensin eller diesel i bilen. Och i takt med att de fossila källorna på jorden sinar allt mer blir detta ett allt mer tilltagande problem. C presenterar i sin rapport att Sverige år 2030 skall har en helt fossiloberoende fordonsflotta (i sina drivmedel alltså). Då vill det till att böra idag minsann då fordonsflottan idag i Sverige har en omsättningstid på ca.15 år. Schematiskt så tror man att detta kan vara lösligt genom att använda ca. 10tWh elkraft, 15tWh biogas och 25 tWh biodiesel/etc. En kraftig total minskning av energiförbrukningen i fordonsflottan som idag uppgår till ca. 100tWh och dels då omställning i bränslen, men inget fel på ambitionerna.

Krasst Sakpolitiskt så föreslår C bla. att:
-skatten på bilar skall styras utifrån koldioxutsläppen, höjd skatt på stora utsläpp
-Ekonomiskt stöd till utbyggnad av biogas och biodiesel och infrastruktur kring detta
-Ekonomiskt stöd för uppbyggnad av laddinframstruktur (plugg-in hybrider)
-Miljöbilspremie på nya bilar med en genomsnittlig förbrukning av högst 50g Co2 per km (miljöbilsklassningen idag är 120g Co2 per km)

och så har man tonat bort sitt motstånd mot att avveckla kärnkraften

Spontant känns det som svensk skogsindustri och svenska landsbygdsboende bönder kan få trevliga tider.

Vad tycker du? behöver vi bilen som transportmedel?
Eller tycker du som MP att 2 tons plåtlådor som transportmedel skall försvinna och landsbygdsbor gott kan cykla?

tisdag 18 maj 2010

Mer Byggmax brädor på börsen?

Alla renoveringstokiga hemmafixares favoritbutik är nu på väg mot börsen, jag talar naturligtvis om byggvarukedjan, Byggmax som inte bara säljer bra varor utan även billiga sådana.

För byggmax är billigast (i alla fall i 9 fall av 10 skulle jag kunna tro) oavsett om du skall lägga ett nytt golv, bygga en altan eller måla om garaget. Sedan kanske man inte i alla fall ha de mest prima produkterna men min personliga uppfattning är att man är vad Lidl är för dagligvaruhandeln, billigast kort och gott.

Byggvaruhandeln är dock en synnerligen konkurrensutsatt verksamhet och det finns byggvarukedjor idag i minsta lilla håla. Personligen har jag både en Bauhaus, K-Rauta och XL-bygg inom 10 minuter bilfärd. Till närmsta byggmax så tar det nog närmare 20 minuter så det finns som kund gott om alternativ när man skall köpa trallvirke eller en renssil till stupröret hemma. Om jag får lov att avge min personliga favorit att handla hos så skulle jag nog säga den tyska jätten Bauhaus om man vet vad man vill ha och XL-bygg om man är i behov att fråga personalen om råd, sagt från en individ med tummen konstant mitt i handen (vilket paradoxalt nog är lite konstigt med tanke på att min farfar var en mycket duktig snickare och min far arbetat hela livet inom byggbranschen).

Byggmax har idag en marknadsposition där man har 6% av den svenska marknaden med det är man sjunde största företag i sin nisch. Bauhaus är störst vilket är ganska unikt då det företaget enbart funnits i Sverige i några enstaka år. Bauhaus har också riktigt, riktigt stora butiker, man behärskar 12% av den svenska marknaden med enbart 15 butiker. Byggmax har 6% tack vare 43 betydligt mindre butiker. Byggmax anammar i sin tillväxtstrategi samma principer som Hennes&Mauritz dvs man öppnar varje år fler butiker och skall på vis uppnå tillväxt. 1993 hade Byggmax 3 butiker, 2010 kommer man idag ha 51 svenska+13 norska+3 finska butiker och tanken är nog att öppna fler butiker över tiden till det står en Byggmax butik i var kvarter på jordklotet vid tidens ände.

Företaget Byggmax som börsnoteras har de senaste åren ägts utav Ratos konkurrenten Altor sedan år 2006. Det har varit en alldeles lysande affär för Altor som om jag förstår saken rätt. Tillsammans med andra ägare under 2007 hade man ca. ca. 90Mkr i eget kapital+ 1 dryg Mdr i lån i balansräkningen (Gösta Berling vilken belåning..). Idag så finns det vid senaste årsskifte 337Mkr i eget kapital och ca. 800Mkr i lån. Så Altor mfl, har mer än tredubblat pengar på knappa 4 år. Om man nu dessutom lyckas sälja in Byggmax på börsen till till 2,5ggrdet egna kapitalet så har avkastningen på investeringen varit minst sagt lysande och Altor jublar nog hela vägen till banken för de pengar man får in från de aktier som säljs av.

Byggmax har i sin balansräkning en rejält stor goodwillpost. Denna goodwillpost härrör sig från att att Altor i sin tur genom dotterbolaget Byggmax Group (företaget som nu börsnoetras) köpte Byggmax i sin tur för betydligt mer än eget kapital (fast man betalade med 90% lån). Skulle man skriva ned hela goowillposten så hamnar Byggmax Group på obestånd. Vilket inte är helt ovanligt i PE-ägda bolag.

Byggmax ar expanderat kraftigt de senaste åren och dessutom med tanke på att det varit ett privatägt bolag med skyhög belåning så skall man vara synnerligen försiktig med att övertolka de senaste resultaträkningarna, de stämmer illa med den bakomliggande verksamheten. Bättre att titta på årliga skillnader mellan balansräkningar eller i kassaflödet.

Den bakomliggande verksamheten i Byggmax är helt klart lönsam och det vore väl skit annars med tanke på den goda ROT-konjunkturen som varit de senaste åren. 2009 hade Byggmax t.x. en avkastning på eget kapital om 63%, inte illa men en hel del tack vare den höga belåningen. Man kan då fråga sig vad som gör Byggmax så lönsamt? En förklaring är att företaget är rejält strippat, det enda man äger är i stort sett varulagret, man hyr sina lokaler, man leasar i stort sett varenda maskin som behövs för verksamheten t.ex. transporttruckar och kassasystem detta gör att man binder lite pengar men är å andra sidan mycket känslig för svängningar i efterfrågan på företagets varor.

Den som till övers tänker sig köpa aktier i Byggmax skall nog ta och sätta in en slant med pengar på ett sparkonto vid sidan om sina aktier då företagets belåning gör att risken för nyemissioner blir stor om det blir dåliga byggtider. Men fortsätter byggkonjunkturen vara bra och räntan låg så kommer det strömma in mycket pengar i Byggmax, men prislappen för den möjligheten är helt klart ganska hög om man räknar in skulderna även om p/e talet ter sig ensiffrigt.

Clas Ohlsons styrelseordförande sitter förresten i styrelsen för Byggmax.

måndag 17 maj 2010

Allt är inte guld som glimmar

Guldpriset är återigen uppe och nosar på All time High och som vanligt så skrivs det då en hel del om den aktuella ATH-tillgången i massmedia eller för den delen välskrivna blogginlägg. Guld är en real tillgång och i och med att tillgången på guld är strikt begränsad och guld i alla tider har utgjort ett betalningsmedel och mått på välstånd, framförallt vid sidan av mark på moder Jord.

På sikt så kan man anta att guldet följer den underliggande penningmängden/inflationeen i samhället. Har vi en hög inflation och allt mer pengar i omlopp så kan man anta att guldet stiger i takt med inflationen. Omvänt om vi får deflation i samhället kan man anta att guldet sjunker i pris och på lång sikt därmed ger 0% i real avkastning. Guld är samtidigt också en ”död tillgång” utan något kassaflöde, någon ränta , hyresintäkt, avverkningslikvid eller aktieutdelning ges inte. Samtidigt är och förblir det en säker real tillgång och kanske framförallt ett katastrofskydd men inte något som man bör köpa om man t.ex. har bostadslån och betalar räntor. Då är det klokare att amortera framför att köpa guldtackor.

1970-talet var den verkliga goda tiden för guld (om vi pratar modern tid,) under perioden 1970-1979 så steg guldet med ca, 1400% i pris, 14 ggr pengarna på 10 år, vilket för övrigt ung var ökningen av oljepriset under samma period också. Under 70-talet steg börsindex med ung. 100% (ca. 6,5% per år) och statsobligationer gav 5,5% om året i avkastning medan konsumentprisindex var 8% om året. Det ar mao ett bedrövligt decennium som småsparare om man hade delat sina pengar mellan bankboken och börsaktier och högen med pengar blev mindre värda om än fler i kronor räknat. Översiktligt var det fastigheter och råvaror man skulle investera i eller för den delen köpa sig ett hus och använda sina 10% löneökningar till att amortera sina skulder (amortering av bolåneräntan gav en real avkastning). Med ett guldpris som stadigt ökade mer än inflationen blev guld givetvis en allt osäkrare tillgång ju längre 70-talet led.

Så speciellt många småsparar som hade investeringsguld i bankfacket var det nog dock inte. Det var starka politiska vindar, kraftfull valutareglering, mer eller mindre förbud att inköpa utländska tillgångar, regeringen hade rätt att tillsätta styrelseledamöter i börsbolag och 1979 var t.ex. Regeringens styrelseledamot i Investor Rune Hermansson, vem nu denna man var och vad han hade för åsikter om verksamheten.

Vad som oroar mig lite när det gäller guldmarknaden av idag är denna fullkomliga explosion i guldderivat. Det är certifikat, bull och Bear och allt vad det heter och antalet småsparare som köper detta ”pappersguld” blir bara fler och fler. Med stor sannolikhet finns det idag derivat som motsvarar mer guld än vad det faktiskt finns guld och frågan är om inte guldderivaten börjar bli precis som vilken ostadig valuta som helst och tom kanske tom med tiden börjar utgöra mindre finansiella systemrisker?

söndag 16 maj 2010

Är det så Muntert?


Munters är ett förhållandevis bortglömt svenskt industriföretag som mycket väl förtjänar att i alla fall någon skriver ett kort inlägg om detta företag. Söker man om Munters på denna blogg står det inte heller så mycket direkt.

Munters är ett av våra svenska snilleföretag dvs företag som kommit fram genom någon genial uppfinning såsom t.ex. Alfa-laval och separatorn, SKF och kullagret, Tetra-pak mm.

I Munters fall handlar det i grunden om Carl Munters som dog 1989. Herr Munters var en synnerligen produktiv man som gick i graven med över 1000 patent beviljade. Mest känt är kanske Absorptionskylskåpet (en stor del av electrolux framgångar) Men en del av dessa patent handlar om fukt och fukttransporter som i sin tur då ledde fram till muntersaggregatet. En luftavfuktare mao.

Precis som SKF har utvecklat sina kullager så att dom rullar lättare än någonsin så har Munters utvecklat sina muntersaggregat så att dom nu är allt bättre på att hålla koll på temperaturer och fukthalter.

Munters är indelade i tre delar med de suspekta namnen Dehumidfication (avfuktning mao), Humicool (temperatur), Moisture control services som pysslar med att rätta till översvämningar, vattenskador, brandsanering och liknande där ofta försäkringsbolag är kunder.

Inom sina områden är Munters en global aktör ( i första hand Europa, i nästa hand USA och Asien) som nog få ses som världsledande även om det finns en hel del konkurrenter främst på det regional planet.

Munters verkar idag mycket inom energieffktivitet och klimathantering kort och gott och mycket tyder nog på att denna typ av tjänster även kommer efterfrågas i framtiden. Fukt, hetta och översvämningar är tyvärr vardagen idag och vi har att förhålla oss till detta. För många verksamheter såsom sjukhus, medicinteknisk industri, verkstäder mm. så bidrar Munters produkter till en sänkt energiförbrukning något som är synnerligen viktigt med allt mer stigande energipriser. Frågan är vidare om inte Munters borde kunna växa genom förvärv just på denna sida?

Munters har haft flera olika ägare genom åren men oftast inom Wallenbergsfären med Incentive (ett investmentbolag) och Asea bla. Munters har idag två andra "klassiska" huvudägare med precis lika många aktier och röster vardera, Latour och Industrivärden. Det är två bra industriella huvudägare att ha bakom sig och två huvudägare som är duktiga på att förvalta bolag.

Omsättningsmässigt så tycker jag nog man kan se Munters som hyfsad stadd i tillväxt över tid. Sedan 1995 så har försäljningen ökat varje år utom två (2003 och 2009). Sett över tid (sedan 95) så är den årliga tillväxten som ett snitt 9,5% år om än lite svagare de senaste åren, det är gott.

Även om det är en till viss del konjunkturkänslig verksamhet så har ändå Munters varit ganska så stabila och aldrig på helåret visat några förlustsiffror senaste 15 åren, få verkstadsbolag förunnat. Lönsamhetsmässigt så har det dock svajat en del och man har över tiden haft ganska så låga marginaler. Men sett över tid så har man en avkastning på sysselsatt kapital omkring 12-30% vilket är gott. Idag så befinner man sig en en lönsamhetsvacka men det är nog en vågad gissning att man borde kunna öka sina vinster en del de kommande 2-3 åren om man anlägger en optimistiskt syn. Dock är detta valutor oräknat man säljer en hel del både i dollars och Euro så de starka svenska kronan som sista tiden blivit hårdvaluta kan ställa till det lite när man räknar om till kronor.

Balansräkningen
Munters har idag en balansräkning som är "sådär" men den är betydligt bättre än vad den var för två år sedan då bolaget beslutade sig för att ställa in aktieutdelningen. Den sänkta utdelningen och ett förbättrat kassaflöde har förbättrat läget även om det inte är "top-o-the line" direkt. Munters har idag en nettoskuld på 761mkr och en hyfsat stor goodwillpost. En soliditet på 38% och jag hade nog velat se lite mer omsättningstillgångar i relation till skulderna. Räntetäckningsgraden är dock 9 så någon nyemission lär inte står för dörren utan man klarar av den löpande verksamheten men ev. stora förvärv kräver tillskott av ägarna eller apportemission av aktier.

Aktien?
Sett till någon form av "trendlönsamhet" basat på historien så borde Munters kunna klara av att tjäna 4-4,5okr inom några år igen. Där är man givetvis inte idag men bolaget bör kunna ha potentialen dit hän. Bolaget bör således idag handlas till p/e 10-13 någonting. (med dagens lönsamhet högre givetvis). Sett i relation till eget kapital handlas man till 2,5 ung. och det finns ju som bekant en del goodwill i EK också.

Sammantaget skulle jag säga hyfsat pris.

fredag 14 maj 2010

Hur är Handelsbankssfären uppbyggd? del 2

Grundfundamentet för ”makten” i Handelsbanksfären ligger således i Banken med stort B. Bankens makt är sedan givetvis betydligt större än aktieposter. En bank har ju som bekant också ”främmande kapital” och genom att låna ut pengar så blir man indirekt en stor maktfaktor. Handelsbanken är givetvis husbank för samtliga innehav i sfären men man är också med största sannoliket också husbank för många ägare såsom just t.ex. Lundbergs och AB Landå (”dödsboet” efter Mats O Sundqvist). Carnegie som förvaltar Sundqvists ”moderbolag” har att ta hänsyn till att Handelsbanken har pantförskrivningar på många tillgångar i dotterbolag och lån till dessa (bla. AB Landå). Handelsbanken har genom sin utlåning en rejäl maktfaktor i svenskt näringsliv och omvänt så använder Handelsbanken näringslivet tillbaka in i banken då många näringslivspersonligheter sitter i regionala styrelser i Handelsbanken. Kanske är det just denna struktur som får Handelsbanken att värna så mycket om att vara i symbios utveckling med den lokala ekonomin, inte försöka växa snabbare (högre risker..)

Alltså kan man då dra slutsatsen att den som kontrollerar banken, kontrollerar hela sfären? Så enkelt är det som bekant inte. Istället så har Handelsbanken en mycket komplex bolagsordning som är okänd för de flesta. För i Handelsbanken är det inte bara att köpa aktier och tro att man kan diktera villkoren på en bolagsstämma. Nej, i Handelsbanken är det nämligen så att ingen enskild aktieägare får lov att rösta för mer än 10% oavsett hur många aktier man äger. Vilket utgör ett synnerligen stort skydd mot makthungriga spekulanter. Här visar sig också finessen med korsägare, då SCA-SHB-Industrivärden kors och tvärs äger varandra.

Och detta öppnar också upp konspiratoriska inslag i slag med DaVinci koden om att det finns banken liggande aktieägaravtal som till viss del styr maktfördelningar. Handelsbanken är som bekant numera efter Skandias utköp börsens äldsta bolag (börsnoterat 1873) och är det en slump att styrelseordföranden i Industrivärden varannan gång varit från banken (Tom Hedelius avgick senast..) och varannan från SCA (…in kom nu Sverker Martin-Löf) ända sedan Industrivärden bildades i spåren av Krugerkraschen. Och det var här Affärsvärldens intressanta artikel kom i, vem skall nu täcka tomrummet efter Arne Mårtensson som gav sig ut och segla jorden runt istället för att i sann succesionsordning ha tagit över efter Sverker Martin-Löf.

Nu ställer du dig säkert frågan om vad detta har för betydelse om man investerar i aktier i SHB sfären? (dvs Industrivärden, SHB, SCA, Volvo, Skanska, SSAB, Sandvik mfl.)

Jo jag vill nog göra gällande att sfärens struktur och uppbyggnad är viktig inte minst när man bedömer olika företags finansiella stabilitet. Och kortfattat går det ut på att då SHB har en försiktig och stabil bankverksamhet i kombination att det finns många exempel på ”dolda” likvida och mindre likvida tillgångar i sfärbolagen samt att de flesta SHB-sfär-bolag i sin struktur mer påminner om konglomerat än slimmade bolag som inom Wallenbergsfären. Detta gör att många bolag då klarar av en förhållandevis stor nettoskuld av lån, som inte sällan till stora del tillhandahålls av just den som skyfflar in "andras" och egna pengar i sfären, dvs Hjärtat, Handelsbanken.

torsdag 13 maj 2010

Svensk public-service är trevlig

Medan du väntar på att få läsa del 2 på föregående blogginlägg så tycker jag du skall ta tillfället i akt att lyssna till följande föredrag om Kontradievcykler av professor i ekonomisk Historia Lennart Schön

Hur är Handelsbankssfären uppbyggd? del 1

Senaste numret av tidningen Affärsvärlden (ännu ej tillgängligt på nätet) har ett reportage som av handlar om vad som nu skall komma i Handelsbankenssfären efter att i särklass mest inflytelserika individen Tom Hedelius nu som 71 åring har valt att kliva av de mesta av sina styrelseuppdrag. Tom Hedelius är en av våra absolut mest inflytelserika näringslivspersonligheter och definitivt nummer ett inom den så kallade ”Handelsbankssfären”. Tom Hedelius är nog sinnevärlden för en lojal medarbetare då han arbetat inom Handelsbankssfären sedan 1967, 43 år.

Respekt! som barnen säger. Han var VD i Handelsbanken under 13 år, Styrelseordförande under 10 år och nu senaste 8 år som styrelseordförande i Industrivärden. Varit med om både en och två kriser som sagt och en av de som lotsade Handelsbanken med bravur genom den svenska 90-talskrisen.

Den svenska makten kring våra största svenska företag är i de allra flesta fall koncentrerade kring ett antal Sfärer som man säger, Wallenberg, Douglas, Stenbeck osv. Många gånger ganska så komplicerande förhållanden med sk ”ask-i-ask” ägande. Exempelvis består Wallenbergsfären av ett antal stiftelser (varav Knut och Alice Wallenbergs är den mest kända). De olika stiftelserna i Wallenbergs har ett gemensamt förvaltningsbolag som heter Foundation asset management (FAM). FAM äger i sin tur aktier i mest kända Investor och direkt i deras innehav. Sedan har man utanför Investor också ägande i t.ex. kända SKF och Stora Enso men även lite mindre kända såsom ontoterande Bergvik. Investor i sin tur är ju sedan huvudägare i bolag såsom SEB, AtlasCopco och Mölnlycke mfl. Den som styr i Marcus och Amalia Wallenbergsstiftelse styr då i några steg indirekt en hel del genom ask-i-ask oc röststarka A-aktier. Även om det är till viss del är en komplex struktur som det tar några minuter att förstå så är ju detta ingenting mot komplexiteten i Handelsbankssfären.

Handelsbankssfären är uppbyggd på investmentbolaget Industrivärden och sedan har man ett antal kärninnehav såsom SCA, Handelsbanken och Sandvik mfl. Även i fallet Wallenbergs så är ett traditionellt ask-i-ask och röststarka A-aktier som gäller.

Först så tittar vi då på huvudägarna i Industrivärden. I särklass största ägare i Industrivärden med 15,5% av rösterna är Lundbergföretagen AB som i sin tur kontrolleras av Fredrik Lundberg. Direktör Lundberg har sedan själv som privatperson knappt 1,5% i röster och hans båda döttrar ca. 0,7% var. Alltså så måste Lundbergs vara den centrala maktfaktorn i Handelsbankssfären med 20% röster av Industrivärden?

Inte alls!
Lundbergs har inte mycket att säga till om i sfären trots sina inköp av 2% av Handelsbanken och 5% av Sandvik och "största" ägare i Industrivärden. Skulle Lundberg komma på kant med andra huvudägare så hade nog Lundberg åkt ut snabbt med badvattnet (tidningen affärsvärlden se Lundberg som en rookie i sfären) och fått bli en lika passiv ägare som andra småsparare. Märk väl att Hagströmer & Qviberg ett tag också var "största" ägare i Indsutrivärden i slutet av 90-talet.

Tittar man vidare i ägarlistan i Industrivärden så har Handelsbanken (banken alltså) ett ägande på 2% (något som man får leta riktigt, riktigt nog i Handelsbankens ÅR för att hitta. Mao banken äger Industrivärden och Industrivärden äger banken (till 10,2%). Precis samma sätt gäller det andra kärninnehavet i Industrivärden, SCA. SCA äger 3,8% av Industrivärden och Industrivärden äger i sin tur 29% av SCA. Men det är mer än så. Både handelsbanken och SCA har pensionsstiftelser där personalens pension förvaltas. I SHB har man en pensionskassa som äger 9.8% Industrivärden, och en pensionsstiftelse som äger 9,8%. Båda dessa stiftelser kontrolleras givetvis av banken.

Utöver detta så har Handelsbanken också en personalstiftelse dit personalen får pengar från banken om banken har en högre avkastning på kapital än andra nordiska banker 8vilket man i stort sett alltid har). Denna personalstiftelse(Oktogonen äger idag några procent av Industrivärden) sedan har Handelsbanken Fonder givetvis lite aktier . Sammantaget kontrolleras knappt 30% av industrivärden av Handelsbanken vilket är dubbelt upp mot Lundberg.

SCA det andra kärninnehavet har givetvis också stiftelser som äger ca. 10-15% av Industrivärden och är jämnstor med Lundbergs totalt sett. Handelsbanken inkl. stiftelser mm äger sedan också 13,5% av SCA.

tisdag 11 maj 2010

Avdragsgillt bosparande?

I morse så väcktes jag som brukligt av ekot i P1 på klockradion. Jag brukar ju lyxa till det lite på morgonen genom att ligga kvar i sängen de minuter som sändningen varar innan det är dags för frukostmackan.

I morse avhandlades att herr minister Mats Odell hade skrivit ett debattinlägg i någon större dagstidning om att han tycker man borde införa ett skattesubventionerat bosparande för ”ungdomar” (hans definition var 18-34 åringar har jag för mig). Skälet är givetvis svårigheten för våra ungdomar att få tag i ett boende (i våra storstäder) samt bristen på kapital många har till att betala sina kontantinsatser i takt med de höga bostadspriserna (i våra storstäder).

Jag måste säga att det finns mycket sympatiska inslag i detta förslag. Vi har idag ett klart sparunderskott i allmänhet och detta gäller i synnerhet ungdomar som om man får tro massmedia mer sms-lånar och spekulerar i små obskyra aktier för att finansiera sommarlovets begivenheter istället för långsiktigt sparande. Sedan kan man givetvis diskuteras om detta sparunderskott bör hanteras genom riktade skattesubventioner eller inte. Som alltid finns det för och nackdelar. Fördelarna är uppenbara i att det lär sparas mer pengar hos våra ungdomar och belåningsgraden kanske sjunker nackdelarna är kanske att än mer pengar allokeras till privatbostadssektorn (med risk för prisuppgångar som följd) när pengar nog hellre skulle vara i förbättrade statsfinanser eller i kapitalisering av näringslivet.

Men sammantaget så tycker jag nog att fördelarna väger över nackdelarna i detta förslag. Att ungdomars insättning i en ”bostads-låst” (dagens uppfunna ordförslag till SAOL) kapitalförsäkring eller motsvarande ger ett avdrag i deklarationen tycker jag är fullt lika logiskt som att avdragsgillt pensionssparande finns för de som önskar. Trots allt är de två stora begivenheterna i livet där man behöver kapital till, ett eget bo och en tryggad ålderdom.

måndag 10 maj 2010

Inte mycket till papper i Holmen


Holmen tillhör absolut en av mina favoritbolag ur rapport och redovisningsperspektiv.

Bolaget har föredömligt enkla och okomplicerade rapporter och det är mycket enkelt som utomstående förstå hur bolaget är uppbyggt och fungerar. Men där någonstans slutar roligheterna med Holmen idag, mer om det lite senare.

En översiktlig redovisning av Holmen som bolag även om jag skrivit om det tidigare. I grund och botten äger man ung 1miljon hektar skogsmark (det som i bolagets redovisning heter Holmen Skog). Skogsmark som det självklart växer en del virke på i form av timmer (grova stockar), massaved (mindre ”pinnar”) och bioenergi (grenar, toppar och frästa stubbar t.ex.). Skogen sköts givetvis uthålligt och det återplaneras i takt med avverkningar. 1M ha är ju inte lite skog så det plockas ut en hel del virke varje år. Skogen är bokförd till 11,4 Mdr (inkl kapital i form av skogsmaskin och liknande som finns i skogsrörelsen). Med dagens virkespriser så genereras en avkastning på det sysselsatta kapitalet på ca. 6-7%. Detta är en värdering klart under marknadspriset då skog inte är billigt idag.

Det andra grundfundamentet i Holmen är elkraft i form av vattenkraftverk och lite vindkraftverk. Dessa tillgångar genererar givetvis elkraft som man säljer och tar betalt för. Produktionen är idag dryga 1000 GWh och med dagens elpriser så tjänas det ganska så bra med flis på kraftverken. Kraftverken är värderade till 3,2Mdr och man kan nog idag anta att avkastningen på det sysselsatta kapitalet ligger i trakterna 15-25%. Och även här kan man nog anta att marknadsvärdet om man skulle sälja sina kraftverk ligger en bra bit över det bokförda värdet.

Så vad kan man då tänkas hitta på med dessa två grundfundament i verksamheten? Jo det Holmen har är en klassisk gammal hederlig skogsindustri. Timret det sågar man till brädor, plank och spånskivor som man säljer till byggvaruhandeln, en verksamhet som heter Holmen timber. Massaveden kokar man ner till pappersmassa och med den (i kombination med insamlat returpapper) så gör man kartonger (Iggesund paperboard) samt papper, främst tidningspapper, bokpapper och liknande (Holmen Paper).

Kan det bli enklare och snyggare? Inte hur redovisningsperspektiv kan jag tycka. Men problemet idag är den industriella verksamheten och den usla lönsamheten.

Styrsystemet eller vad man nu skall kalla det i Holmen är avkastning på sysselsatt kapital vilket kort och gott betyder att de olika verksamheterna skall generera en god ränta på pengarna man har till godo och logiskt sett är då den totala Holmenskoncernens finansiella målsättning att bolaget med bred marginal löpande skall ha bättre avkastning än kostnaden på kapital (läs låneräntan). Simpelt och klokt mål, speciellt då mycket verksamhet i Holmen är av karaktären realtillgångar som har ett visst inflationsskydd.

Jag skrev i början att skogen genererar stabila 6-7% och kraften 15-25% (volatila elpriser). Detta är ju sammantaget klart högre än lånekostnader och värdeskapande för aktieägarna. Men sedan var det då industrirörelsen...

Tidningspapperstillverkningen idag är inte mycket och hänga i julgranen och här är det idag brakförluster och avkastningen på pengarna är -8-9% på kapitalet, det blir man inte rik på, snarare fattigare och fattigare på och på 12 år blir man pank.

Kartongtillverkningen svänger än mer än papperstillverkning i takt med konjunkturen och den har pekat uppåt ett tag nu och genererar +10% i avkastning det är helt okej och värdeskapande, på sågverkssidan är avkastningen lite skral (sågverk präglas ofta av skyhög lönsamhet i kombination med perioder som är ”under isen”) och där är idag 5-6% kanske. På gränsen att det lever upp till kraven man borde ställa, trots allt upplever jag ROT-marknaden som ganska så stark idag.

Totalt sett om man summerar alla bitar så är avkastningen under 5% idag på kapitalet vilket givetvis inte direkt är tillfylles även om låneräntan idag enbart är 3,7% för bolaget. Skulle man bokföra kraften och skogen till marknadsvärde så hade lönsamheten varit riktigt dålig.

Vad tråkigare är att tidningspapper nog inte direkt är någon lysande framtidsprodukt och branschen lär nog läggas ner mer än byggas ut och det är lite av ett ”chicken race” om vem som skall bli sista företag att släcka lyset alldels oavsett om Holmen tycker det är miljövänligare att läsa en bok än en e-bok. Kartong och trä har nog betydligt bättre framtidsutsikter att bära varor och bygga pallkragar och altaner lär vi nog även göra i framtiden.

Aktien då? Holmen handlas idag till 90% av det egna kapitalet, en substansrabatt i gammal god stil mao. Aktieägarna kan mao då räkna med få en totalavkastning på sina aktier som är högre än avkastningen som företaget får på sina tillgångar. Men jag kan nog tycka att knappa 6% per år (om bolaget genererar 5%) inte är så mycket att hänga i julgranen. Och man måste ha förhoppningen om att tryckpappersrörelsen blir lönsam igen för att aktien skall bli intressant.

Lite märkligt kan jag tycka att Holmen och SCA idag värderas till ung. samma multiplar på det egna kapitalet men där SCA lönsamhet är den dubbla och SCA har visat större stabilitet i intjäningen. Visst har SCA betydligt högre skuldsättning men skillnaden är ändå markant.

Den som inga pengar har får gå med rumpan bar....förlåt, ...får lov trycka nya pengar

Ja göta petter....
Hur skall man kunna göra någon form av makroekonomiskt inlägg om den statsfinansiella soppan som pågår just nu?

Vi låter Hoola-bandola band förklara läget

När far (USA?) och mor (EU?) är döda och våra släktingar (Japan?) har ta't gift (lånat sig upp över tacknocken?) och alla våra vänner (bankerna?) har valt sig själva. och våra lärare (statscheferna?) och fröknar (riksbankscheferna?) har gått och dränkt sig med varann (något toppmöte?) när sömntabletterna har slutat hjälpa (räntan på 0%?). Och vår präst från konfirmationen(Warren Buffett?) står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser åt (börsens utvecklingen?).

Då kommer halta Lotta (nyheterna i massmedia?) hem till mig, med rösten fylld av gråt och säger vem i hela världen kan man lita på?

orginalet

Man får trösta sig sig med att de offentliga utgifterna i relation av BNP i OECD länderna trots allt "bara" utgör omkring 40% i genomsnitt. En 10% neddragning av de offentliga utifterna sänker således bara BNP med 4%.

Trots allt kommer nog de flesta av oss fortsatt både köpa mat, skita på dasset, värma upp våra hus och prata med våra föräldrar i telefon. Men personligen så känns det som om det här med inflation nog kan bli en sak att prata om en del i framtiden.

lördag 8 maj 2010

Utställande av säljoptioner, ett alternativ till köp-loss

Det börjar allt mer bli ruskigt i den allmänna ekonomiska utvecklingen, en volalitet som går i taket, statsobligationsräntor som skenar och börser som rasar. Det är inte lätt att vara optimist i dessa dagar inte även om mycket av världen utanför den finansiella tuggar på mer eller mindre som innan.

Säkerligen är det en del investerare som just nu sitter mer ganska så stora proportioner likvida medel där man ev. har för avsikt att nu kanske ”fyndköpa”, börsen har gått upp kraftigt innan de senaste dagarnas ras och de flesta svenska aktiebolag har nu haft sina aktieutdelningar så det finns anledning att tro att många nu har en hel del pengar på ”sidolinjen”. Även för egen del är det lite så, då jag inte riktigt är förespråkaren för ”regelbundet fond/aktiesparande”, själv sparar jag på rena kontanter på ett bankkonto ….och änvänder istället en hel del tid till att läsa och baka bröd.

Men hur gör man då i denna situation?
För det första så gäller det givetvis för en långsiktig investerare att först av allt fastställa huruvida det finns bakomliggande värden som står i någorlunda proporttion till priset. Det är lätt att ryckas med att i det blir billigt bara för att det rasat ordentligt några dagar men man bör komma ihåg att börsen idag är lika högt värderad som i januari.

Bloggaren 4020.se skrev ett inlägg om att använda sig av köp-loss dvs en omvänd stopp-loss dvs man har en bakomliggande köporder som effektueras om den aktuella aktien rasar ned till en viss förutbestämd kurs. Oftast betydligt klokare än att slänga sig på köpknappen i känslomässigt tillstånd för att börsen rasat kraftigt några dagar.

Men jag skulle ändå vilja tipsa lite om en annan variant på temat ”fyndköp” om man tror så kan vara fallet som i högsta grad är intressant idag när nu volaliteten ökar betänkligt och smått skrämmande och man ev. har gott om likvida medel som man givetvis vill förränta med god ränta eller goda investeringar. Tipset är då kort och gott att ställa ut säljoptioner.

Att ställa ut säljoptioner medför att du åtar dig att köpa en viss aktie på en viss kurs för detta får du en premie. Detta är givetvis ett nollsummespel för det finns allt en motpart till dig (dvs den som köpt en säljoption) har ju rätten att sälja aktier för en viss kurs. Mer om detta lite senare.

Vi ett hypotetiskt exempel.
Du har en kassa med likvida medel du skulle kunna tänka dig att köpa SCA aktien för 80 kr. Antingen så kan du ordna en ”köp-loss” enligt 4020.se beskrivning då köps helt enkelt aktien in och kursen går ned till den kursen du bestämt i detta fall 80. Går kursen inte ned till din köpkurs så händer ju ingenting mer än att du kommer gräma dig över att det inte blev något köpt.

Alternativet till "köp-loss" är då att ställer ut säljoptioner där du åtar dig att köpa SCA i september (den 17:e för att vara exakt) för 80kr alldeles oavsett vad kursen då står i. Det som blir skillnaden mot ”köp-loss” är att du som optionsutställare erhåller kontanter (precis som en extra aktieutdelning) som tack för ditt löfte att köpa SCA för 80kr i september. Några pengar får man ju inte för att ha en löpande "köp-loss".

I dagens volatila marknad så erhåller du idag ca. 2,50kr per aktie för det aktuella löftet om att köpa SCA B för 90kr i . Dvs åtar du dig att köpa 1000aktier så får du 2500kr i kontanter (minus courtage). Givetvis är det viktigt att då verkligen hålla beredskapen att köpa aktien för 80kr (dvs 80 000kr i kontanter) under hela löptiden. Om aktien inte dippar ner till 80kr ja då blir det inga aktier inköpta men å andra sidan så får du möjlighet att använda dina pengar hur du nu vill.

Optioner ökar i pris vid högre volalitet (alla andra faktorer såsom kurs och ränta) det gör i alla fall enligt mig att utställande av optioner blir som mest lämpligt i stökiga tider.

onsdag 5 maj 2010

Statlig kreditreglering?

Finansinspektionen har nu lagt sitt förslag( som i och för sig nu skall ut på remiss) om ett allmänt råd om begränsningar på bostadslån. Det allmänna rådet som nu kommer gälla svenska banker och kreditinstitut från i höst är mycket kort och koncist, bostadslån bör begränsas till 85% av bostadens värde. För övrigt samma begränsning som finns på bankernas utgivande av bostadsobligationer.

Ett sådant förslag är givetvis tacksamt att skriva blogginlägg kring. Bostäder och bostadslån är något som många kommer i kontakt med och som tar upp en stor del av privatekonomin. Jag tror också många med mig kan hålla med om att det är bra att myndigheter vidtar åtgärder i syfte att begränsa en allt mer ökande skuldsättning som vi idag har i samhället. Samtidigt är det uppenbart att förslaget är mycket tacksamt för bankerna, enda sättet att minska sina skulder är som bekant att amortera och något amorteringskrav av lån innehåller inte finansinspektionens förslag.

Men åter då till förslaget om allmänna råd att begränsa nyutlåning av bostadslån till 85% av marknadsvärdet. Vad kan man tycka om det? Är statlig kreditreglering som på det gamla goda 70-talet något som staten överhuvudtaget skall ägna sig åt? Är inte bankerna kloka nog själva för att begränsa sina kreditförluster?

Vad kommer härnäst en statig reglering av antalet mobiltelefonabonnemang som man får lova att inneha som svensk medborgare? Det är synnerligen välbehövligt då mobiltelefonskulder är den allra vanligaste kronofogdeskulden, eller? På 80-talet då vi hade en bankreglering om utlåningskvoter så ledde ju detta till att svenska folket började låna hos Finax och Svea kredit och liknande…. En av förklaringarna till problemen på 90-talet att mycket utlåning gick förbi bankerna.

Först och främst vill jag klargöra att det i högsta grad är sunt att inte låna mer pengar än 85% av marknadsvärdet vi köp av en privatbostad, en rejäl kontantinsats bör alla ha ur det perspektivet är rådet bra. Tillika är det sunt att amortera sina bostadslån (det senaste året har man ju fått en 5% gratis amortering av riksbanken). Mest sunt är det givetvis att inte ha några bostadslån alls då behöver man varken betala räntor eller amorteringar.

Samtidigt så finns det mycket i förslaget som man kan vara kritisk till och det kan mycket väl bli effekter av detta förslag som mer eller mindre får motsatt effekt mot vad finansinspektionen tänker sig.

Det mest uppenbart positiva effekten är att det klassiska bosparandet lär ta fart. Det är mycket bra att fler framförallt ungdomar nu verkligen kommer spara undan pengar i syfte att kunna köpa sig en egen bostad. Detta är en välbehövlig effekt.

En klart negativ effekt är dock fokuseringen på marknadspriser och lån i relation till marknadspriser, den riskerar att stärkas allt mer. Jag är av åsikten att betalningsförmågan alltid skall stå i centrum när kredit beviljas. Inte pantens värde. Ett hus eller lägenhet marknadspris spelar ingen som helst roll för om du får det knapert i kassan eller inte. Däremot spelar det stor roll för kreditgivaren och ev. kronofogden. För dig som privatperson är det givetvis mer riskfyllt (utifrån den månatliga budgeten) att exempelvis ta en avbetalning på en ny Ferrari på 80% av värdet än att ta ett 91% lån på en fiat punto årsmodell 2003 av det skälet att 80% av en ferrari är mycket pengar medan den 7 år gamla fiat punto nog går att köpa för en billig penning. Enligt mig ligger de stora riskerna i stora lån...

En uppenbar risk jag ser med förslaget är att det blir mer kontracykliskt än det är idag. Exempelvis så är det färre som kommer renovera sina bostäder om det blir prisnedgångar och lågkonjunkturer till följd av att kredittillgången stryps än mer än idag medan det då kommer byggas upp latenta kreditbehov som kan komma att ”explodera” så fort bostadspriserna stiger och helt plötsligt fler kanske ”får råd” att ta lån än tidigare. Givetvis borde folks förmåga att ta kredit styras av deras inkomster inte av husprisutvecklingen. Sunt?

Säkerligen så lär det också nu i sann bankanda skapas en mängd hokus-pokus finansiella produkter som vänder sig till (unga?) individer med hög betalningsförmåga men med små finansiella tillgångar. En kundgrupp som givetvis många banker vill ha men som missgynnas av regelverket. En tänkbar produkt för denna grupp är att man konstruerar ett ”topplån” som pantförskrivs på föräldrarnas hus eller någon snäll gammal faster istället för den egna bostaden utan att föräldrarna för den delen går i borgen. Sunt? I värsta fall leder det till att man börja låna ut bolån idag mot framtida arv i framtiden. En omvänd form a ”seniorlån” som nu kanske kommer marknadsföras under namn som "Enkla Generationslånet". Sunt?

En annan produkt som nu säkerligen blir mycket populär är studielån. Många fler än idag lär i framtiden säkerligen ta maximala studielån under en högskoleperiod vare sig man behöver det eller inte då detta kan bli en enkel väg att bygga upp bostadskapital på. Statliga Centrala studiestödsnämnden kommer mao överta en del av bolånemarknaden i Sverige. inte något som minskar de totala skulderna. Sunt?

En annan bieffekt lär säkerligen bli att konkurrensen på svensk bankmarknad minskar av skälet att bankerna maa förslag inte lägre från pantförskriva ”topplån” på bostaden. Topplånen som banken ger ut kommer hamna i samma prioritering som andra eventuella krediter. Sättet att hantera denna risk för banken blir att komma över fler av kundernas affärer och se till att alla krediter hamnar i samma bank.. Nischbanker som har blancolån eller för den delen bara sparande kommer tappa på bekostnad av ”storbanker” som hamnar i bättre förhandlingsläger. Banker som exempelvis Avanza (som för en delen inte har bostadslån) blir säkert en av de stora förlorarna på förändringen då pengar kommer söka sig därifrån för att gå in i kontantinsatser eller användas som ”pant” för bostadslånebanken. Och räkna med rejäla ”VIP-erbjudanden” för den som samlar sina bankaffärer hos sin bolånebank.

Som sagt finns det inga ting som är enkom onda eller goda.

måndag 3 maj 2010

Fredrik Lundberg borde åka på studiebesök till Göteborg


De båda fastighetsbolagen Lundbergs (som utgör ca. 30% av Lundbergföretagen) och Wallenstam har väldigt mycket gemensamt. Båda två är stora fastighetsägare givetvis, båda bolagen har en synnerligen lika historia och är uppstartade på samma år (1944), de är två familjekontrollerade företag och båda bolagen började som byggmästeribolag (dvs byggföretag som bygger åt sig själva). Fastighetsbestånden utgörs i båda bolagen av ca. hälften bostadsfastigheter och hälften kommersiella lokaler med kontor och affärer.

Mao finns det någon skillnad överhuvudtaget kan man fråga sig?
Ja den mest uppenbara skillnaden är att Wallenstam är koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Helsingborg medan Lundberg främst finns i städer i mellansverige såsom Linköping, Norrköping, Örebro och Jönköping med något lägre fastighetsvärden med högre direktavkastning. En annan skillnad är den finansiella skötseln. Lundbergs har ca. hälften i belåning (om vi hänför samtliga skulder i LE Lundbergföretagen till fastighetsbolaget) medan Wallenstam har mer pengar lånat och har ca. en tredjedel soliditet av tillgångarna. Risken mindre i Lundbergs helt klart.

Inte så mycket fundamentala skillnader kan tyckas även om Wallenstam är dubbelt så stor som Lundbergs fastighetsbolag.

Men jag tycker nog ändå att Fredrik Lundberg borde ta sig en funderare och ta med sig sina döttrarna och åka till Göteborg på Studiebesök då det finns en del strategiskt intressanta skillnader som är värda att titta närmare på.

Sett till de senaste 10 åren som har Wallenstam i relation till Lundbergs haft en betydligt större ”omsättningshastighet” i fastighetsportföljen vilket kanske inte är så konstigt då Wallenstam har en mer uttalad policy om att utveckla sitt fastighetsbestånd medan Lundbergs mer är av den ”evighetsförvaltande” inriktningen.

Lundbergs har idag ett väl underhållet fastighetsbestånd men samtidigt är det förhållandevis gammalt och mycket härrör sig från egna intensiva byggnationer under 60-70-talet. Wallenstam har tidigare haft samma problem då man byggt mycket egna fastigheter precis som Lundbergs under inte minst 60-talet som var den stora expansionstiden inom svensk fastighetsmarknad. Men det intressanta är att Wallenstam aktivt försökt att utveckla sitt fastighetsbestånd. Denna utveckling av bostadsfastigheterna har man gjort på ett mycket intressant sätt. Man har helt enkelt sålt av mängder med hyresrätter till sina egna hyresgäster som bildat bostadsrättsföreningar. Betalningsviljan har som bekant varit mycket hög när det gäller privatpersoner och lägenheter så man har kunnat få bättre betalat än om man sålt av till andra fastighetsbolag.

För pengarna som Wallenstam fått in i försäljningar har man satsat på nybyggnationer inte minst av hyreslägenheter något som inte är så vanligt idag, tyvärr. Men faktum är att man kunnat bygga billigare än man sålt och man har kunnat öka sin löpande avkastning något samtidigt som man inte minst har kunnat bygga mycket mer resurssnåla bostäder (uppvärmning, VA etc). Wallenstam har också målsättningen att man på sikt skall bli självförsörjande på energi primärt genom investeringar i vindkraftverk, men än har man långt dit. Men tanken ä nog god på samma sätt som ett skogsindustriellt företag gärna vill ha en del egen skog. Stiger energipriserna snabbare än den generella inflationen i samhället kan det bli en riktigt bra affär.

Jag kan känna en ganska så sympatisk inställning till Wallenstams arbete de senaste åren och hade gärna sett att även Lundbergs blev mer aktivt i sin fastighetsportfölj och gärna satsade på kombinationen säja bostadsrätter och nybygga med inslag av ”green tech” (eller vad man nu skall säga) . Nu bör man lägga in en brasklapp i att även Lundbergs har signalerat att det kan komma att bli ganska så mycket nybyggnationsprojekt de kommande åren.

lördag 1 maj 2010

Vikten av goda kunder

De fyra svenska storbankerna har nu alla avlämnat sina kvartalsrapporter för det första kvartalet och glädjande så verkar de svenska bankerna klara sig hyfsat i relation till den internationella bankmarknaden. Såväl SEB och Swedbank är nu åter på banan någorlunda och tjänar lite pengar och Nordea och Handelsbanken har idag en mycket god intjäning som gått ned lite sedan högkonjunkturåren men detta beror i många och mycket mest på att att man har större likviditetsreserver och mer eget kapital i balansräkningen. Samt då lite kreditförluster främst inom företgassektorn.

Då de svenska storbankerna konkurrerar ju direkt mot varandra (i Sverige vill säga) är det ju ofta så att jämförelser mellan de fyra storföretag ofta görs.

Mediarapporteringen (i affärstidningar) i dessa jämförelser är oftast fokuserad på antingen en mängd nyckeltal såsom kreditförluster, intjäningsförmåga, KI-tal räntenetton osv där man t.ex. skriver om hur stora kreditförluster som Swedbank har i relation till Nordea eller att man fokuserar på bankerna ur investerarperspersepktivet dvs man försöker utröna om deras aktier är ett bra eller dåligt val. Om den ena aktien är ett kap framför den andra osv.

I jämförelse till eget kapital i balansräkningen så handlas t.ex. idag bankerna till följande:
Swedbank 1,02
SEB 1,1
Nordea 1,24
Handelsbanken 1,54

Skulle bankerna ha samma avkastning på det egna kapitalet så skulle alltså Swedbank vara den mest köpvärda banknen exempelvis. Nu skiljer sig ju intjäningsförmågan ganska så mycket idag och investerare är beredda att betala lite mer för framförallt Handelsbanken som där det flyter in mycket pengar i banken. De lärda tvistar om vad som är den bästa investeringen.

Men däremot så läser man väldigt sällan om den industriella utvecklingen i bankerna. När man pratar om konsumtionsbolag så pratar man ju t.ex. marknadsandelar osv osv. För en bank är den kanske allra viktigaste bakomliggande lönsamhetfaktorn att man har framgångsrika kunder, inte att man som bank tjänar mycket pengar idag genom att ta ut höga avgifter. Har bankens kunder stabil ekonomi, så får banken stabil ekonomi har bankens kunder framgångsrika finansiella placeringar så drar banken nytta av detta. Inte minst en bank som Avanza har ju visat att deras kunder klarar av att spara mer pengar än genomsnittet svenskar något som på lång sikt givetvis är enormt viktigt för Avanza som då kan växa med sina framgångsrika kunder.

En bank är alltså en spegel av sina kunder och försöker man som bank växa betydligt snabbare än sina kunder ja då blir det problem förr eller senare.

I Handelsbankens rapportpresentation (dvs inte rapporten) så har banken valt att ta med några bilder som beskriver förändringar på den svenska bankmarknaden (nationellt). En bild är t.ex. att den den svenska företagsutlåningen minskat med 31,8Mdr i Sverige sedan juni 2008 vilket inte är så konstigt då vi har en lågkonjunktur. Samtidigt i dessa dystra tider har Handelsbanken ökat sin utlåning med 2Mdr. Handelsbankens kunder har såldes expanderat under krisen (alt. att man fått betydligt fler kunder).

En annan siffra som beskriver förändringar är den svenska inlåningsmarknaden. Handelsbanken har idag i sitt förvar ung. 17% av alla pengar som svenska hushåll har på bankonton. Det är mycket pengar det os SHB, 173Mdr för att vara exakt och bankinlåningen totalt i Sverige idag är ung. knappt 100 000kr per svensk, dock troligtvis inte speciellt jämt fördelat.

Under det senaste året så har däremot nettoinflödet på konton i Handelsbanken i Sverige varit över 30%(!!) av det totala svenska nettoinflödet under de sista året har t.ex. Swedbanks kontoinlåning från hushåll varit stabil, i Handelsbanken sitter det idag knappt 12Mdr mer pengar på kundernas konton mot för ett år sedan. Handelsbankens hushållskunder har antinigen haft större privatekonomiska överskott och insättningar på konton eller så har man lockat nya kunder.
MediaCreeper