måndag 5 juli 2010

Investor och Industrivärden allt bättre komplement till varandra

Investmentbolaget Industrivärden är för ovanlighetens skull först ut bland investmentbolagen att redovisa sitt halårsbokslut. Skall man sammanfatta den rapporten i några korta ordalag så kan man säga att substansvärdet i bolaget kortsiktigt utvecklats klart positivt upp 11% sedan årsskiftet (till skillnad mot aktien som inte gått lika bra). Orsaken till den goda kortsiktiga uppgången är att bla. Volvo utvecklats starkt. Industrivärden har också löst en stor aktieswap i Volvo vilken genom man köpt in sig stort i Volvo till genomsnittskursen 63kronor. Konvertibellånet som man emitterade i januari till närmast gräsligt goda villkor (2,5% ränta) har givit råg i ryggen och man har nettoköpt aktier men sålt av aktier i Handelsbanken. Skuldsättningen är nu återigen i den för Industrivärden högre skolan och man gör ett bett på konjunkturuppgång.

Men nu var det inte detta som jag egentligen skulle skriva om utan de allt mer uppenbara skillnaderna mellan Industrivärden och Investor.

Standardrådet om alternativ till en svensk aktiefond har ju ofta varit att köpa investmentbolag, och kanske dela pengarna fifty-fifty mellan Industrivärden och Investor och du får mer eller mindre en rabatterad indexfond. Industrivärden och Investor har ju varit de båda stöttepelarna i form av kapital i våra största svenska företag. I Ericsson har man delat inflytandet men annars så har man allt som oftast varit konkurrenter det är Atlas-Copco vs. Sandvik, Volvo vs. Scania, SSAB vs. SKF, SCA vs. Stora Enso och inte minst SEB vs. Handelsbanken. I grunden helt olika temperament och kultur. ”handelsbankarna” de konservativa och de som gärna skaffar sig både hänglen och livrem. Företagen skall vara integrerade och äga hela kedjan och slå vakt om sina positioner. ”wallenbergaren” de lite mer opportuna, företagen skall specialisera sig, slimma balansräkningar och ge sig ut på nya äventyr.

Förutom att det funnits olika företag i respektive bolags portfölj. Så har dom ändå haft mycket gemensamt. Det har varit mestadels börsaktier och lite onoterat. Men jag tycker mig ändå kunna se att bolaget de senaste 5-10 åren flutit allt mer ifrån varandra.

Både Industrivärden och Investor har gjort strategiomläggningar. Industrivärden har nu sålt av eller börsnoterat hela sin helägda portfölj och äger nu enbart börsaktier, med undantag av konstsamlingen. Men man håller fast vid traditionen att vara ägare av industriföretag även om man själv säger sig vara branschgeneralist.

Investor å sin sida har gjort det omvända, här har Investor sålt av sitt gamla kärninnehav Scania och i grevens tid också OMX (och gjort bytesaffären med stiftelserna och bort försvann Stora, SKF och SAS) och istället har den onoterade delen av portföljen ökat. Samtidigt har Investors tillgångar skjuts allt mer bort från verkstadsindustrin även om den är fortsatt viktig. Till kärninnehavet Astra har nu lagts till Biovitrum, Mölnlycke, och nu senast Aleris. Och säkerligen lär det bli mer så, Investor har ”sitt visitkort” i form av mindre ägarandelar lagda i börsbolag såsom Elekta, Global Health partners och tom Carl Bennets, Getinge. Andra tillväxtområden för Investor har varit undervisning bla. Mao det konjunkturkänsliga har gått ge vika för skola, vård och omsorg som hos vilken politikertal som helst.

Samtidigt så tycker jag den allt större skillnaden mellan Investor och Industrivärden är trevlig och spännande inte minst ur ett diversifieringsperspektiv. Det gamla rådet om att äga både Investor och Industrivärden är nu ett allt bättre komplement till varandra då det inte länge enbart är våra största industriföretag.

2 kommentarer:

  1. Det var intressant läsning. :)

    Äger du själv dessa båda bolag?

    SvaraRadera
  2. Lite mer av det ena och lite mindre av det andra

    SvaraRadera

MediaCreeper