A tribute to farmor

Idag fyller min farmor Elsa 90år,  en klart respektingivande ålder som förtjänar ett litet blogginlägg med en liten twist med slagsida åtde ämnen som brukar skrivas om på denna blogg.

Min farmor föddes som sagt år 1921 i en tid som är radikalt annorlunda mot idag även i den lilla orten Horred i södra Västergötland där min farmor levt hela sitt liv, även om hon nu sista året varit på Ålderdomshem i i Skene. Det stora kriget, vilket vi senare skulle komma att kalla första världskriget hade avslutas för några år tidigare och det rådde stark fredstro i Svea rike. Vi rustade ner vårt försvar då det aldrig mera skulle bli några krig i vår närhet.

Bara knappa 20 år senare skulle min farfar (som tyvärr inte blev lika gammal som min farmor) skickas hundratals mil bort till den svenskfinska gränsen vid Kalixfors med bössan i högsta hand och väntandes när antingen tysken eller ryssen skulle komma över gränsen. En mycket osäker tid kan jag tro för farmor där hemma med små barn (min pappa var dock sladdis i familjen och föddes inte innan 1955) och ett förhållandevis nybyggt hus. Det var som sagt en fattig familj som hade fått lov att låna pengar på den lokala banken för att ha råd att med egna händer bygga ett litet hus. På det enda pantbrev som huset fick stod det 3000 riksdaler, en ansenlig summa för en snickare som min farfar, som dessutom blev inkallad under kriget.

Sverige var vid denna tid också ett klart fattigt land, speciellt på den svenska landsbygden. Min farmor föddes i ett litet hemman på den svenska landsbygden med många syskon och munnar att mätta i familjen. Flera av min farmors syskon emigrerade till det stora landet i väster där rikedomen fanns att finna till skillnad mot det fattiga "Lort-Sverige" (begreppet kom dock inte att användas innan 30-talet). Farmor stannade dock kvar i Horred och samma år som hon föddes fick vi i Sverige allmän rösträtt, ett stort steg i vår demokratiprocess.

Åren 1920-1921 var ekonomiskt sett ett par riktiga katastrof-år. Under det stora kriget (WW1 alltså) hade Sverige, som alltid under krig, upplevt en starkt inflation där priserna steg då det blev knappt om förnödenheter och arbetskraft. Kriget ökade också efterfrågan på många industrivaror som hade koppling till mobilisering och krigsmaktens behov. Bakslaget i ekonomin kom efter kriget när prisnivåerna först stagnerade för att sedan vändas i kraftig deflation. Det blev gott om arbetskraft, löner och priserna sjönk. Något som i förlängningen kom att drabba det svenska banksystemet mycket hårt. Hur illa konjunkturen var unde dessa år kan vi bland annat läsa om i Svenska kullagerföreningens årsredovisning för 1921 där följande står att finna:

Den i förra årets berättelse omnämnda nedgången i bolagets avsättning som började göra sig kännbar från och med juli månad 1920, fortsatte oavbrutet under hela år 1921 och har medfört att bolagets försäljning uppgått till enbart en tredjedel mot föregående år. 

Och så är det många som säger att snabba konjunkturnedgångar skulle vara något modernt påhitt. För övrigt sänktes SKF medarbetares löner med i genomsnitt 14,56%(!) förutom stora uppsägningar. Deflation var ordet...

Under åren 1920-1921 så mer eller mindre fullkomligt havererade det svenska banksystemet till följd av stora kreditförluster och en stor del av de svenska bankerna gick helt sonika under. Några statliga insättningsgarantier fanns då inte på denna tid utan hade man sparpengar i en sådan bank så fick man se dom försvinna upp i rök.

I denna kris där min Farmor föddes mitt i  fanns det dock stora vinnare som kunde köpa upp stora tillgångar till vrakpriser, två av dessa var familjen Wallenberg och Ivar Kruger med det nybildade holdingbolaget Kruger&Toll.  Den högbelånade Kruger skulle ju sedan gå under i nästa stora finansiella kris men det är ju en annan historia.

Det är ju enbart ett fåtal av dagens företag som var börsnoterad och där information står att finna. Äldst på Stockholmsbörsen är ju som bekant Svenska Handelsbanken (börsnoterad sedan 1870-talet). Wallenbergarnas Investor var ganska så nyligen börsnoterade. Deras största innehavsbolag var år 1921:

1. SKF
2. Halmstad-Nässjö Järnvägsbolag
3. Svenska ostindiska kompaniet
4. Svenska oljeslageriaktiebolaget
5. Göteborgs Ris & Valskvarn

Andra innehavsbolag i Investor vid denna tid var t.ex. Marabou, Göta-Kanalbolaget, Kol&Koks, Svenska diamantborrningsbolaget (föregångaren till AtlasCopco), Svensk filmindustri och järnvägen Stockholm-Saltsjön.

Som sagt 1921 då  min farmor föddes var en annan tid, även i det svenska näringslivet. Aktier var det nog inte tal om att äga i ett fattigt hem på landsbygden särskilt inte efter börsbubblan år 1912 då optimismen löpt fullkomligt amok i samband med att Sverige fick arrangeras sommar-OS

SKF som nämndes ovan omsatte förresten drygt 17Mkr, med brakförlust. Sveriges största företag år 1921 var säkerligen Grängesbergsbolaget som vid denna tid såväl bedrev järnvägsverksamhet, ett par stålverk, rederirörelse, svenska metallverken och gruvrörelse såväl i bergslagen, Gällivare samt i det nytillkomna LKAB. Samt lite skog och kraftrörelse förstås.

 Så Grattis Farmor!, vi i Sverige har det betydligt bättre idag år 2011 än år 1921 och mycket har vi nog att tacka den generation min farmor tillhör, kunskapen att gör fantastiskt goda moccatårtor lär nog tyvärr också den falla i glömska.